Robert märker att bageriets småskalighet är en trumf

I Finbydals industriområde i Pargas ligger el-, bygg-, gräv- och bilverkstäder på rad. En verkstad avviker från normen, och det doftar så gott om den – Roberts Bröd heter bageriet som numera verkar i Finbydal, innan det fanns bageriet på ön Lill-Tervo.

Härifrån kommer skärgårdslimpor, Levainbröd bakat på surdeg, havresemlor, kanelsnurror och munkringar som säljs i K-kedjans affärer i Kuppis, i Skanssi, i Katariina i S:t Karins och i Reimari i Pargas.

Det är nu tio år sedan Robert Malm, då snarast på hobbybasis, började baka skärgårdslimpor och kanelsnurror för försäljning. Han gjorde det under ledigheter från sitt egentliga jobb, i köket på fartyget SeaWind. Han är utbildad kock och bagare.

Avtal med matbutik blev vändpunkt

2011 sade han ajöss till livet på sjön och blev bagare på heltid.

– Då hade jag ingått avtal med Reimari. Jag märkte att mitt bröd hade sådan åtgång året om att jag vågade satsa.

Det finns stamkunder för vilka Roberts bröd är något av en snackis, och det finns högst sannolikt kunder som väljer hans wienerbröd eller limpor utan att desto mer reflektera över varifrån brödet kommer.

– Via K-kedjan får jag och flera andra små bagerier stabilitet i verksamheten. Några gånger om året har jag konsulentdagar i till exempel Kuppis, det är viktigt att visa upp sig ibland och påminna om sin existens, och träffa kunder.

Men det vanliga, fem dagar i veckan, är att Robert Malm börjar sin arbetsdag mellan klockan 4 och halv 5 på morgonen. Den pågår ofta till tre på eftermiddagen, utom på lördag som är kortare. Söndag och måndag bakar han inte.

På morgnarna kommer han till degar han har gjort och bakat ut föregående dag. Sedan har de fått kyljäsa i en stor kyl över natten. På morgonen börjar han grädda.

– I ungefär tre timmars tid är det rätt varmt här, även om det är luftkonditionerat. Jag skaffade ytterligare en ugn då jag flyttade hit, visar Malm.

Investering i samband med flytten

Flytten från Lill-Tervo till Finbydal var en stor investering med renovering av den hall som blev bageri, och med anskaffning av vissa nya apparater, förutom ugnen.

Flyttlasset gick i januari i år. Närings-, trafik- och miljöcentralen var med på ett hörn med investeringsstöd.

– Tidigare var jag enskild näringsidkare, men 2016 bildade jag aktiebolag av Roberts bröd. Sedan ungefär ett och ett halvt år tillbaka har jag en anställd också. Det var ett stort beslut.

En anställd får det att rulla

Sedan en tid tillbaka är den anställda Linda Elmén, och nu håller hon och Malm på att lasta en bil med bröd, bullar och limpor. Elmén ska köra ut varorna till affärerna, som får dem under förmiddagen.

– Rytmen är sådan att när dagens leveranser har åkt ut börjar jag göra degen för följande dag. Det är bättre så med tanke på beställningarna, jag hinner anpassa mängderna enligt beställningarna.

Just den här småskaligheten är en trumf eftersom butikerna då också kan påverka sina annars rätt regelbundna beställningar med kortare varsel.

Sommarstugefolket köper mycket

För ett litet företag gäller det att vara anpassningsbart, konstaterar Malm, och det är ändå de regelbundna beställningarna som är stommen. Men speciellt för Pargas del påverkar vädret också bageribranschen.

– Är det fint väder är det så mycket mer folk här, stuggästerna kommer. Med tiden har jag lärt mig att baka större mängder vid fint väder.

Semester tar han två veckor i augusti och ett par veckor i januari. Då är bageriet stängt.

Han är också en småbarnspappa som alltså ska upp på jobb 4-tiden på morgonarna.

När går du till sängs?

– Jag lägger mig ofta samtidigt som Elin, som är två år. Jag nattar henne och somnar själv 20–21-tiden.

Har du nånsin ångrat att du valde företagarlivet?

– Nej, jag har inte ångrat mig. Visst kan det vara tyngre ibland och på somrarna är det som mest stressigt eftersom folkmängden ökar och med den beställningarna. Morgnarna är jag låst, men annars har jag ett flexibelt jobb där jag bestämmer själv och där jag trivs.

På något sätt är det kanske möjligt att den trivseln sätter sig i brödet också, för så smakar det.

Robert Malm