Rinki borde vara med i ekokraftverket

I början av maj blev det klart att ett ekokraftverk ska byggas i Salo och projektet har redan startat högtidligt genom att grundstenen murats med bland annat inbjudna ”högheter” från regionen. Enligt ÅU ska 360 ton hushållssopor brännas per dag när allt är klart. Hushållssopor, vad är det?

Enligt lagstiftningen råder det producentansvar på konsumentförpackningar, det vill säga att det är producenten/importören som ska stå för efterhanteringen av förpackningen (samla in, finansiera och ta hand om). I Finland har de flesta aktörerna anslutit sig till producentansvarsorganisationen Rinki. Hushållssoporna innehåller till största delen förpackningar så det är mer än anmärkningsvärt att inte Rinki är med i projektet fast de utan konkurrens är den största leverantören av ”råvara” till kraftverket. En fråga till ansvariga/beslutsfattare, hur är det möjligt att inte Rinki är med i projektet?

Det diskuteras livligt bland medborgarna i regionen om att sortera plast och man har nu fått till stånd plastsortering även i Nagu, Korpo och Houtskär. Varför sortera plastförpackningar ute i periferin? Enligt förpackningsförordningen så ska 22,5 procent av plasten materialåtervinnas och resten, 77,5 procent, energiåtervinnas.

I praktiken betyder det att över 3/4 av plastförpackningarna icke ska sorteras utan de ska brännas vilket bör vara helt i synergi med det nya kraftverket.

Tidigare har pantsystemets PET-flaskor i varje fall räknats in i materialåtervinningen för plast (är det så ännu idag?) vilket har medfört att det är väldigt lite övrigt plastmaterial som ska tas tillvara.

På riksnivå bör Rinki besluta om var dessa 22,5 procent av plasten ska återvinnas och det bör såklart utföras i tätorterna för att få det så effektivt som möjligt.

Kommunerna vill såklart sköta om insamlingen av ”hushållssopor” eftersom de på det viset kan förse sina egna värmeverk/kraftverk med råvara som de själva har full kontroll över rent praktiskt/ekonomiskt. Ingen för hushållens talan utan de måste betala två gånger för hanteringen av förpackningen, ena gången vid inköp och den andra gången genom avfallshanteringsavgift.

Industrin behöver inte sköta om sina lagliga åtaganden utan Cati Huhta & co tar hand om det men det är märkväl hushållen som står för finansieringen av hennes iver. Det har varit riksdagsval så kanske någon av de nya ledamöterna kunde titta lite närmare på lagstiftningen så att medborgarna skulle få ett system som följer lagen, eller är det för mycket begärt?

Det är väl en utopi att tro att man kan lösa plastproblemet globalt om inte ens industrin, kommunerna och medborgarna i Åboland kan föra en konstruktiv diskussion kring det hela?

Det verkar även vara så att individen intalar sig själv att ifall jag sopsorterar så kan jag utöver det göra vad som helst utan att tänka på vilka konsekvenser mina val gör för vårt klot.

Krister A. Martell