Reportage
Riktig potatisgröt kokas i Kasnäs en gång om året – byalag håller mattraditionen vid liv
Att servera potatisgröt i hemmen hör inte längre till vanligheterna. Men ännu på 1960-talet och även längre fram var ”päärongröt” eller ”potisgröt” vardagsmat i skärgårdshemmen.
För att hålla liv i den här mattraditionen ordnar byalaget i Kasnäs varje höst en potatisgrötafton. Det är den äldre generationen i byn som då greppar potatisstötarna och grötslevarna.
Så här vill man hedra denna rätt och se till att historien lever vidare.
Årets evenemang gick av stapeln förra helgen och närmare tjugo personer tog plats i Mangelboden i byn för att låta sig väl smaka av gröten.
Här serveras den med fisk, bröd, smör och lite lingonsylt. Matdrycken är mjölk.
Byalagsdamerna fixar
Bakom arrangemangen står en aktiv grupp från byalaget som kallar sig ”Byalagsdamerna”: Ingalill Slotte, Tanja Liljeqvist, Anki Alanne, Lussi Järvinen, Anna-Lena Granlund-Blomfeldt och Christel Meinander.
Enligt deras uppfattning är potatisgröten en finlandssvensk tradition, som varit stark speciellt i skärgården.
– Jag kommer ihåg att jag som barn åt potatisgröt, kanske tre till fyra gånger per år. Det var ett ståhej då farmor skulle laga den, det var lite extra med pärungröt, säger Kasnäsfödda bybon Ingalill Slotte.
Hon syftar då på 1970- och 80-talet.
ÅU träffar Ingalill tillsammans med Tanja Liljeqvist då de innan potatisgrötaftonen dukar upp och gör fint i Mangelboden.
De som i år stod för grötkoket är Ingalills mor Ulla-Britta Granlund och Tanjas svärmor Rodise Liljeqvist .
– Viktigt är det med smöröga i gröten och här äter vissa den med lingonsylt, säger Tanja.
Ingalill beskriver gröten som gråbrun och med en len konsistens. Bägge försäkrar att gröten är god.
Till gänget i Kasnäs går cirka sju kilo potatis åt.
– Bäst är gröten då man steker den i smör dagen efter, säger Liljeqvist.
En del av den gröten som serverades under aftonen i år var just i den formen.
Genarationsskifta bakom kastrullerna
Byalagsdamerna bär ett viktigt ansvar: nästa år är det bestämt att det sker ett generationsskifte vid potatiskastrullerna.
– Jo, det fixar vi nog. Det måste vi! Jag tror att de äldre uppskattar att vi tar över, säger Tanja.
Hon och Ingalill vill lyfta fram den äldre generationens yrkesstolthet och skicklighet i köket. Att koka gröten på rätt sätt verkar kräva erfarenhet och en viss känsla: några exakta recept följs inte. De yngre vet dock att förutom potatis ska gröten innehålla rågmjöl och salt och så ska den koka allt mellan en och en halv timme till tre timmar.
Potatisgröt – en gammaldags rätt
Potatisgröt kan ses som en gammaldags rätt, som för många betyder något speciellt. Ofta väcker potatisgröten minnen från barndomsmiljön.
– I våra frågelistsvar om mathushållning, utskickade 1961, nämns potatisgröt i så gott som varje svar, både från skärgården och från fastlandet, säger Niklas Huldén, arkivarie på Kulturvetenskapliga arkivet Cultura vid Åbo Akademi.
Även om man kan hitta en del recept på potatisgröt, även i frågelistsvaren, verkar tillredningen ganska långt bygga på känsla och erfarenhet.
Potatsgröt gjordes i stora satser som man värmde senare i veckan, med fördel genom att steka den. I svaren finns en iakttagelse från Sibbo socken från 1890-talet om att ”Överbliven gröt från kvällsvarden serverades i kokt mjölk vid frukosten följande dag under benämningen ’varmmjölk och gröt’”.
Högsäsong för potatisgröt var hösten, efter skörden. I ett svar från Tusby låter det så här: ”På hösten och höstvintern var den rätta potisgröttiden. Man fick ’varmt i stugan å varmt i magen’, å de passa båd för gammal å bån, för husbon å dräng, å de lär passa allt än.”
Från Hitis berättas att även om vardagsmat normalt skulle läggas snyggt upp gällde det inte för potatisgröt – den åt man direkt ur grytan med smöröga. Detsamma gällde Houtskär, varifrån det berättas att alla kring bordet doppade i det eventuella smörögat.
Kulturvetenskapliga arkivet Cultura vid Åbo Akademi har sedan 1952 bedrivit frågelistverksamhet. Den går ut på att vanligt folk berättar om sin vardag och sina sysslor. Man har cirka tvåhundra fasta informanter, men numera kan vem som helst svara på frågelistor på webben.
Just nu finns två öppna frågelistor: en om kortspel och en om rökning.
Mangelboden är byns samlingsplats
Mangelboden som ligger nära Byviken är byns egen samlingsplats. Här har man nyligen ordnat en välbesökt kranskurs. Här firar byborna också midsommar med midsommarstång och kaffe i fina porslinskoppar.
Ett stort projekt för byalaget (tillsammans med författaren Clara Henriksdotter Puranen ) var Kasnäsboken som utkom på svenska 2014 och på finska 2016.
En del av de cirka tusen fotografier som då skannades in pryder nu väggarna i Mangelboden. Slotte visar på ett svartvitt foto av en man med en häst som hänger vid bordsändan: det här är hennes pappa Torsten Granlund och hans häst Lori på 50-talet.