Regeringsprogram och skola – "regeringen försöker få det mer lönsamt att arbeta än att slå dank, och det är ju positivt"
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Politik. Som pensionär kan man ligga i båten och läsa regeringsprogrammet. Intrycket är att de borde ha koncentrerat sig mera på att reda upp konkursboet efter vänsterregeringens hejdlösa lånande och inte ta med onödiga detaljer.
Höjningen av alkoholhalten i butiksölet till åtta procent sparar väl inga statspengar, snarare tvärtom.
Och att första sjukdagens lön kan tas bort irriterar troligen folk speciellt inom hälsosektorn mera än det sparar. Inom verkstadsindustrin är "förkylningsmåndag" med full lön ändå vanligt, men högre alkoholprocent på krapulakaljan hjälper knappast. Boll i moderskapslådan är sånt som man kunde ha låtit bli.
Angående arbetskraftinvandringen läste jag just i Helsingin Sanomat att arbetet i växhusen i Närpes är hårt och dåligt betalt. Så inget konstigt i att det inte duger åt kaljagubbarna på baren i Seinäjoki som lever på bidrag och skäller på invandrare som tar deras jobb.
Under mina år i Kristinestad fick man i simhallens bastu höra det ena och det andra som inte kan sättas i tryck.Tidningen skriver om maffialiknande vietnamesiska kretsar som tagit bra betalt i egen ficka för att skaffa arbetskraft, och om en växthusföretagare som försökt skaffa sig en egen vietnamesisk sexslav. Att införa restriktioner på inkomstbundet arbetslöshetsunderstöd är givetvis oundvikligt även om det knappast får gubbarna i Seinäjoki att flytta till Närpes.
Vårdkrisen löses knappast med invandring. Utbildade finskatalande skötare hittas nog inte utomlands, och för mindre kvalificerat jobb borde det gå att mobilisera mera inhemsk arbetskraft. Regeringen försöker få det mera lönsamt att arbeta än att slå dank, och det är ju positivt.
Mobiltelefonförbud i skolorna i regeringsprogrammet är ett första steg att förbättra läget, men det räcker inte. Professor emeritus i psykologi Liisa Keltikangas-Järvinen (Seniorilääkäri 1/2023) hävdar att de trendiga pegadogiska nyheterna med självständig inlärning och läraren endast som rådgivare inte beaktat psykologisk vetenskap om hjärnans utveckling.
Som ett exempel tar hon en lågstadieskola där gruppsammansättningen varierar hela tiden, fasta klasser är avskaffade, och barnet förutsätts behärska "multitasking" dvs. måste göra många saker samtidigt, vilket barnets hjärna inte ännu klarar av.
Eleverna sitter i soffor med digigrejorna och pynjar och läraren finns vid en servicedisk dit barnen kan springa och fråga råd. Systemet fungerar för sådana som får mycket hjälp hemifrån, men inte för barn från fattiga familjer, invandrare, familjer med problem.
På detta vis skapar välmenande men ovetenskapliga "pedagogiska reformer" större klasskillnader och ökar barnens stress och psykiska problem. Nu krävs det många steg tillbaka.
Anser hursomhelst det vara bra att SFP är med i regeringen och kan bidra med lite liberalism för att bromsa högervinden.
Jarl Ahlbeck