Rättvisa arbetsmarknader är till fördel för alla – ansvaret ligger hos regeringen

Fackföreningarnas sak är min, av politiska, men också av personliga skäl: regeringens planerade förändringar på arbetsmarknaden påverkar starkt exempelvis social- och hälsovårds-, utbildnings- och undervisningssektorerna, där jag själv tidigare har arbetat.

Jag kan inte acceptera det sätt med vilket regeringen behandlar dessa redan lågavlönade och samhälleligt viktiga branscher.

Vi har en akut brist på arbetskraft både inom daghem och sjukvården, inom barnskydd och äldreomsorg.

Skolor lider av brist på personal och inom räddningsbranschen kämpar man utan tillräcklig arbetskraft.

Nu måste åtgärder vidtas för att öka attraktionskraften inom dessa sektorer och för att behålla folk i branscherna.

Regeringen däremot ser ut att vilja försvaga arbetstagarnas situation och skapa osämja mellan parterna.

Den första obetalda sjukdagen eller den exportinriktade lönemodellen, som leder till de facto lönesänkningar, löser inte problemen – tvärtom.

Samtidigt är det också viktigt att efterlysa samarbete, förenande av krafter. Vi måste hitta en vilja att bygga ett starkare Finland tillsammans. Vi är ett litet land och har inte råd att bråka sinsemellan. (Vi har faktiskt inte råd med mycket just nu.)

Arbetsgivare behöver arbetstagare, och utan arbetsgivare har inte arbetstagarna arbete.

Det är inte till någons fördel om motsättningarna eskalerar. Förändringar måste göras – men det måste ske på ett rättvist sätt och båda parter måste få påverka förhandlingsresultatet.

En fungerande arbetsmarknad skapas inte bara på en parts villkor.

Kompromissförmåga behövs från alla parter. Det här borde inte vara en kamp med vinnare och förlorare utan ett gemensamt intresse för alla: när arbetsmarknaden fungerar har finländarna arbete och inkomster, Finlands ekonomi mår bra, det finns utrymme för välfärd och utbildning – alla gynnas.

Utan våra modiga finländska företagare och företag skulle det inte finnas arbete, framgångsberättelser och välstånd som driver Finlands ekonomi i dess svåra läge. Företag behöver tillväxt och konkurrenskraft samt flexibilitet. Jag har själv växt upp i en familj där mamma jobbade på dagis och pappa var företagare, och senare själv varit både företagare och arbetstagare.

Saker är inte svartvita och de behöver inte ställas mot varandra. För företagare orsakar strejker betydande förluster, vilket inte heller är rättvist. Men inte sätter daghemspersonalen lappen på luckan för att försvåra människors vardag eller för att skada en bekant företagares verksamhet – utan för att använda sitt sista medel för att motstå åtgärder som redan belastar branscher som redan befinner sig i en svår situation.

Hur skulle vårt samhälle fungera om vi inte hade personer som arbetade inom de avgörande viktiga branscherna på den offentliga sektorn? Hur skulle vår ekonomi kunna må bra om arbetstagare måste stanna hemma när de inte kan lämna sina barn på daghem eller sina äldre på äldreboenden på grund av brist på personal?

Ansvaret ligger hos regeringen.

Här kan du läsa fler kolumner av Sofia Virta.