Rätten att beställa taxi

När nio av tio företagare i ett område tackar nej till ett nytt samarbete, borde varningsklockorna ringa. Så gick det exempelvis i Raumo då det nya systemet för FPA-subventionerade resor till hälso- och sjukvård togs i bruk (Yle, 25.7).

Droppen som fick Raumoförarnas kaffemugg att rinna över var då Åboföretaget Lounais-Suomen Taxidata vann kampen om vem som ska koordinera hela landskapets FPA-subventionerade resor. Den egna regionens bolag Satakunnan Aluetaksi – som också tidigare förlorat en stor order – fick igen se sig omkört. Vd:n sades upp.

Totalt 200 taxiföretagare av alla 330 i Satakunta meddelade att de inte tänker samarbeta med Åboföretaget (Yle, 20.6).

Det är inget fel på konkurrensutsättning om målet är att förbättra något, ur kundens synvinkel. Vi har gudinog med besvärlig reglering som klämmer ihop det sunda förnuftets frihetsmarginaler till ett minimum.

Då det gäller FPA-resor känns det ändå som om man (på Folkpensionsanstalten?) tänkt fel från första början.

Systemet måste förnyas, det var inget konstigt i det. Den nya taxilagen som möjliggör friare prissättning var orsaken till att det behövdes ett nytänk för hur bilar beställs och hur pengarna rör sig. Det var inte heller något fel i hur Lounais-Suomen Taxidata vann upphandlingen. Helt enligt spelets regler.

Kärnan i problemet är att allt utgick från ett systemtänk och inte från kunden. När marknaden avregleras är det väl kunden – den som behöver en viktig FPA-subventionerad resa – som borde få en stärkt ställning?

Nu gick det tvärtom: Förr kunde man friare välja taxi, något som är viktigt för den som är sjuk, gammal eller annars svag. En bekant ”schaffare” gör allt lite lättare.

När taximarknaden avreglerades, kringskars individens friheter.

Systemtänk, visst: Ett taxibolag som koordinerar FPA-resorna i hela landskapet. Den som gör det får dessutom fria händer över att diktera villkoren för denna marknadsnisch (Är inte det monopol?). Alla andra taxiföretagare ska bara tacka och ta emot.

Serviceproducenten får definiera avtalsvillkoren, har FPA-direktören Susanna Bruun fått upprepa till flera medier i somras. Visserligen inom ramarna för de kvalitetskrav som FPA ställer, men i övrigt är det inte så mycket ”fri” marknad över det hela.

Kärnan i problemet är pengar. Det sätt som allt lagts upp gör att det blir väldigt olönsamt för taxiföretagare.

Ett problem är betalterminalerna. Ska du köra FPA-resor? Ok, då måste du ha företaget Semels terminal – som om inte taxibilar skulle ha nog av skärmar på instrumentbrädan redan nu!

Kostnaderna för just den här terminalen är högre än för många andra. Var blev alltså tänket om en fri marknad? Det finns ju många betalterminalsleverantörer, det vet alla som betalar med kort.

När en part kommer åt en större bit av FPA-resornas tårta är det inte konstigt att de som blir kvar med smulor inte alls vill vara med. Reformen innebär en intäktsförlust för taxiföretagare på upp till 20–30 procent för FPA-resorna, detta som en följd av en mindre andel av taxiresans pris samt höga apparathyror och provisioner.

Frågan inställer sig: Kunde taxiföretagare inte ha fått välja vilken terminal de har i sin bil, så länge som pengarna rör sig rätt?

Jo. I lokaltidningen Puruvesi – som utkommer i södra Savolax och norra Karelen – kan vi läsa en hel del intressant om det här. När Taksi Saimaa tog över koordineringen av FPA-resor i södra Karelen konstaterade bolaget att nästan alla (!) gamla taximätare fungerar i det nya systemet, ingen uppdatering behövs (Puruvesi, 18.8).

De är kloka där i södra Karelen. Det är också svårt att tro att taximätarna i Egentliga Finland skulle vara så primitiva att de inte skulle duga som sådana.

I flera av de regioner där många taxiföretagare tackade nej till det nya systemet förvärrades läget av försenade leveranser och installationer av de nya obligatoriska apparaterna.

ÅU har skrivit om problemen med att försöka få taxi i Egentliga Finland. Nu meddelar FPA att brister har förekommit i sju av sjutton landskap.

”Ifall det förekommer brister i servicen under de kommande dagarna, kommer FPA att införa straffavgifter i enlighet med avtalen” (FPA, 22.8).

Det låter väl bra, men hur ska FPA ha koll på bristerna? Vem bokför alla som ringt för att få taxi och aldrig kommit fram? Hur sker inrapporteringen av sådant som inte alls funkar? Hur många har gett upp och betalat själv för sin taxi eller ordnat skjuts på annat sätt?

Som sagt: Kärnan i problemet är att allt utgick från ett systemtänk och inte från kunden. Vem tror på allvar att myndigheter på en fri marknad kan rigga upp ett kostnadseffektivt, toppstyrt system? Kan någon peka ut ett enda sådant lyckat exempel?

En sund fri marknad har kunden i fokus. Ingen mellanhand kan fatta bättre (och kostnadseffektivare) beslut. Det nya systemet för FPA-resor har i praktiken omyndigförklarat svaga och sjuka människor. Systemet är inhumant och dyrt, en ny dumhet i det krångel-Finland som skulle avregleras.