Rapport från en dagstidning

Andreas Häger.
Publicerad:

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

De klassiska antropologerna åkte långt bort under lång tid för att se hur folk levde i andra länder och andra sammanhang.

Flera kända finlandssvenskar gjorde under tidigt 1900-tal fältarbeten i andra världsdelar, till exempel Åbo Akademis första rektor Edvard Westermarck, som gjorde omfattande studier i Marocko.

I dagens värld görs ofta fältobservationer på närmare håll. I denna anda avseglade jag i november på ett fyra månader långt fältarbete på Åbo Underrättelser.

Här avlägger jag en kort rapport med preliminära fynd. Eller något.

I planen för personalutbytet från ÅA till ÅU fanns att ”lära känna organisationen och verksamheten”, att delta i detta arbete och öva nya sorters skrivande.

Nog känns det som att det är dessa saker jag gjort.

I mitt ordinarie arbetsliv har jag funnits på samma arbetsplats i nästan 20 år. Det var därför spännande att – som en antropolog som besöker en främmande stam – ge sig in på okänt territorium.

Jag kunde i tidigt skede göra den jämförelsen att visst har vi deadlines med jämna mellanrum i vårt jobb också men inte hela tiden varje dag som på en dagstidning.

I årets säsong av ”På spåret” på SVT tillfrågades en deltagare, som är dagstidningsjournalist, vad hans kolleger sagt om hans medverkan i det populära programmet.

”De är inte intresserade, de är upptagna med att göra tidning”, var hans svar. Jag förstod vad han menade.

Jag har skrivit några texter med koppling till ÅA, intervjuat flera forskare och skrivit kolumn om högskolepolitik.

Men det har också blivit reportage om helt andra teman; det mest klassiska lokaltidningsupplägget var säkert en text utgående från att en katt klättrat upp i ett träd i Nagu.

Några teman har också haft nära anknytning till egna forskningsintressen kring religion och kultur.

De första intervjuerna jag gjorde handlade om religionsinslag i skolans julfester. En höjdpunkt var intervjun med två väldigt sympatiska hårdrockare.

Liksom säkert de finländska antropologerna för hundra år sen drevs jag av nyfikenhet och en önskan om omväxling. Och ett det var nog ett bekvämare äventyr att jobba deltid några månader på ÅU än åka till Amazonas djungler.

Det lämnar jag över åt riktiga antropologer.

Andreas Häger

nyheter@aumedia.fi

Publicerad: