Psykisk ohälsa ställer nya krav på sommarlägren
Lägerlivet pågår för fullt, men det är inte som förr. Den ökande psykiska ohälsan bland barn och unga påverkar både deltagare och ledare.
Vårt allt mer individualistiska samhälle syns också i de krav som ställs på lägergårdarna.
Att den psykiska ohälsan ökar bland barn och unga är en beklaglig megatrend. Pandemin, kriget i Ukraina och en allmän klimatångest är rimliga förklaringar till varför så många mår så dåligt, men fångar inte hela sanningen. Skolstressen, prestationskraven och skärmtiden har ökat. De sociala nätverken och familjebanden har tunnats ut. Resurserna inom vården har minskat.
Över hälften av svenskspråkiga 15–19-åringar känner ångest inför framtiden, enligt fjolårets ungdomsbarometer av tankesmedjan Magma. Framför allt flickors psykiska hälsa har försämrats.
En bred satsning på de ungas välmående nämns följaktligen i regeringsprogrammet. Mer än någonsin behövs också trygg och meningsfull fritids- och lägerverksamhet, samtidigt som allt högre krav ställs på arrangörerna.
Över hela Åboland ordnas läger, kurser och sommarprogram för olika målgrupper, som 4H-läger på Brusaby på Kimitoön, scoutseglatser i Åbo, övernattningsläger i Karislojo för barn och unga med intellektuell funktionsnedsättning, Prometheusläger i Halslax i Sagu och församlingens skriftskolläger på Koupo i Pargas.
Många aktörer inom den tredje sektorn tampas ändå med ekonomiska utmaningar och svårigheter att hitta lämpliga ledare som är redo att bära ett stort ansvar och tackla krävande situationer.
Lägerdeltagare med sociala fobier, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och ett självdestruktivt beteende kan ha svårt att umgås tätt med andra och följa gemensamma regler. Hur bemöter man den som inte kan sova på lägret, som har panikångest och talar om självmord?
Till exempel FDUV, intresseorganisationen för svenskspråkiga personer med intellektuell funktionsnedsättning, ordnar en utbildning för alla sina lägerledare i ledarskap, första hjälpen och AKK, alltså alternativt kompletterande kommunikation. Lagen förutsätter också att det finns en behörig medicinansvarig på varje FDUV-läger, vilket innebär ytterligare en rekryteringsutmaning.
Individualismen som alltmer genomsyrar vårt samhälle kolliderar med lägerkonceptet som bygger på tätt umgänge, gruppinteraktion och kollektiva upplevelser.
I många lägergårdar och kurscentra gäller flera personers rum med våningssängar, dusch och toalett i korridoren och gemensam matsal. För barn som alltid haft eget rum kan det kännas obekvämt, och för den med social ångest eller mysofobi (bacillskräck) kan det bli oöverstigligt.
Är lägren då ett utdöende koncept?
Förhoppningsvis inte, för vi behöver gemenskap och mänsklig samvaro. Men arrangörer och lägergårdar behöver ta sig en funderare på hur upplägget borde se ut. Mer resurser, fler kompetenta ledare och skräddarsydda lösningar kommer att krävas. Framför allt behövs en ökad förståelse för att betydande samhälleliga åtgärder är av nöden för att våra barn och unga ska kunna må bättre.
ÅU:s ledare håller sommarpaus. Undersommaren publicerar vi i stället opinionstexter av Susanna Landor. Hon har jobbat som journalist och chefredaktör under många år. Hon är bosatt i Nagu. I augusti är ÅU:s ledare tillbaka.