Problemet med demokratin är när den tas för given

Där var det. En förlust för den finländska demokratin har klubbats igenom. Rösterna föll 107–57.

De som inte var på plats brydde sig inte tillräckligt, och skulle antagligen har röstat för att begränsa strejkrätten, men vågade helt enkelt inte visa sina ansikten. De som närvarande tryckte på en liten knapp. Den knappen är inte obetydlig, och det är heller inte detta beslut.

Politiska strejker får nu enbart fortgå i 24 timmar, inte mer än det. Den genomklubbade lagändringen kräver också att sympatistrejker ska vara proportionerliga. Vad det nu sedan betyder är en annan sak. Maximibeloppet höjs på straffavgiften för olovlig strejk. Min första tanke är att de inte kan bötfälla oss alla.

Det skulle ju vara slöseri med tid och resurser, tänker jag leende. Mitt leende är inte något värre än de blanka, obrydda ansiktsuttrycken på alla de ledamöter som står bakom begränsningarna av strejkrätten.

Aino-Kaisa Pekonen (VF) varnar att försvagningar i strejkrätten också kommer att bana väg för arbetares försvagade ställning i samhället. Och visst är det så: det är helt enkelt lättare att få igenom försämringar i arbetarrättigheterna när medborgare inte tillåts sätta ner foten lika kraftigt.

Denna fråga gäller inte enbart Vänsterförbundet, SDP och De Gröna, alltså de partier som var emot begränsningarna av strejkrätten, utan alla i Finland.

Strejkrätten är en väsentlig del av demokratin. Rättigheter har alltid tillhört oss, och vi har tagit åt oss av dem genom att strejka, protestera och föra ljud om det som är viktigt för oss.

Vi kan inte förvänta oss att alla rättigheter ges åt oss genom att vi röstar in ledamöter som representerar oss. Men det vi tyvärr kan förvänta oss av Finlands högerregering, är att rättigheter tas ifrån oss.

Argumentet ‘’men detta har röstats igenom demokratiskt’’ håller inte. Här har vi en regering som har kommit till makt genom lögner, men det är ändå inte min huvudsakliga poäng. Den är att strejkrätten helt enkelt hör till demokratin, och en försvagning av strejkrätten är en försvagning av demokratin i sig.

Demokrati är inte enbart att rösta i val, och att sedan luta sig tillbaka. Demokrati är mycket mer än så, och bör vara det. Det är inte strejkerna som orsakar det finländska samhället ekonomiska förluster. Dessa strejker har ordnats till följd av högerregeringens kortsiktiga politik i fråga om arbetarnas ställning, sociala förmåner och strejkrätten.

Dessutom vill jag påstå att invandringspolitiken också är förödande, och tillräckligt görs inte för att ta itu med klimatförändringen. Nedskärningspolitiken drabbar de som redan har det svårt. Ifall regeringen vill skära ner, så ska nedskärningarna inte drabba vissa grupper av människor oproportionerligt. Vad som än går snett, så ska det alltid finnas möjlighet att protestera.

Jag blickar öst, och funderar om riksdagsledamöterna har funderat så långt. Att detta är en auktoritär handling.

Du kan inte säga att du försvarar demokratin och att du vill stärka den, samtidigt som du försvagar den genom att begränsa något så viktigt som strejkrätten.

Där var det ändå inte. I ett knapptryck tas våra rättigheter ifrån oss, och med kamp kan vi ta tillbaka dem. För de kommer inte bara sådär. Demokratin bör inte tas för given.

Vi kämpar vidare.

Här kan du läsa fler kolumner av Emma Andersson.