Postens utspel är mer än en fråga om utdelningsfrekvens

Det är ett välkommet beslut av posten att backa och ta time-out i frågan om postutdelningen.

Ändå är utspelet ett skrämmande inslag i vår vardag. Vi anser att Posten som upprätthållare av en lagstadgad service inte kan tillåtas slänga ur sig lagstridiga tankar, inte ens fast man backar för kritiken.

Postens förslag står diametralt i strid med Skärgårdslagens explicita syfte: ”Med åtgärder av stat och kommun bör man sträva efter att bevara den fasta bosättningen i skärgården genom att för befolkningen skapa tillräckliga möjligheter till utkomst, samfärdsel och basservice.”

Postutdelningen fungerar i båda riktningarna – en tillräckligt frekvent postgång garanterar också leveranser från skärgården och skapar till den delen möjligheter till utkomst för många verksamheter.

Postens utspel väcker många frågor. Finns det en orsak till att Posten kommer med sitt beslut i skarven mellan två regeringar? Kan det verkligen vara så att av de 1 000 ”hushåll i svårtillgängliga skärgårds- eller ödemarksområden” som undantaget i Postlagen får omfatta är 630 belägna i Egentliga Finland? Vilket är nästa steg?

Tyvärr är det alldeles för enkelt att se t ex postens utspel som en del av en långsiktig och målmedveten avveckling av möjligheterna att leva och livnära sig på landsbygden. Vi frågar oss också hur byar dit man kommer med färjor och förbindelsebåtar kan klassas som ”svårtillgängliga”; i o m färjorna finns ju en förbindelse? Posttransporten (i båda riktningarna) var dessutom en av orsakerna till inrättandet av förbindelsebåtstrafiken i tiderna.

En försämrad postutdelning leder också till att prenumerationen på tidningar minskar – detta drabbar i synnerhet svenskspråkig media som redan nu kämpar med få prenumerationer och dålig lönsamhet. Dessutom har många av de hushåll som nu berörs av Postens planer inte möjlighet till samma nivå av internetuppkoppling som hushåll i centralorterna.

Märkligt är också postens spontana ovilja att diskutera fungerande lösningar som de facto redan finns t ex på Iniö: allt postens personal gör är att på fastlandssidan skuffa postkärran ombord på förbindelsebåten – utdelningen sköts lokalt på Iniö.

Även om det denna gång är skärgården som står i fokus berör denna beklagliga utveckling hela landet. Det är dags att bestämma huruvida vi vill hålla kvar möjligheten att bo och leva i skärgården – och i de övriga delarna av Finland som ligger utanför städernas utvecklingscentra.

Svenska folkpartiets kommunorganisation i Väståboland ifrågasätter starkt Postens agerande och yrkar på att adertonde paragrafen i Postlagen skrivs om.

Styrelsen för Svenska folkpartiets kommunorganisation i Väståboland r f