Pirjo Stenman finns där för sin 88-åriga mamma – en närståendevårdares vardag är tuff

Konstant tidsbrist, dåligt samvete och en känsla av att inte räcka till är något som närståendevårdaren Pirjo Stenman i Kimito lever med så gott som dagligen.

Vid sidan av sitt jobb tar hon hand om sin 88 år gamla mamma Irja, som bor på andra sidan av gatan från Stenmans hem. Hon önskar att hon kunde vara mera tillsammans med sin mamma.

– Hon ringer ofta och jag besöker henne åtminstone en gång per dag. Jag gör det mesta för henne, säger Stenman.

Hemvården hälsar på varje morgon, och dessutom anlitas kommunens matservice. Stenman har bara gott att säga om den service Kimitoön erbjuder och tycker inte att hon saknar något.

Förutom att finnas där som sällskap handlar det för Stenman om allt från att handla, hålla koll på medicinerna och ställa fram dem till att sköta den personliga hygienen. Det här gör förstås att Stenman är ganska bunden.

– Diskar gör hon själv, allt annat gör jag. Och så kan hon starta tvättmaskinen, om jag har fyllt den. Det ger henne känslan av att hon klarar av att göra något själv.

Närståendevårdare sedan 2018

Mamman fick år 2015 diagnosen Alzheimers och sedan hösten 2018 har Stenman officiellt varit hennes närståendevårdare. Dock har hon skött sin mammas ärenden betydligt längre än så.

Nu har Stenman trappat ner sin arbetstid en aning, men i något skede kommer förstås ekonomin emot. Den ersättning hon får för att vårda sin mor är cirka 400 euro i månaden, men inte mycket blir kvar i handen efter skatt och andra avdrag.

Äldreboende inte ett alternativ i coronatider

Hur långa stunder Stenman är hos sin mamma varierar, men det handlar om ett par timmar per dag. Med mycket hjälp klarar mamman fortfarande av att bo ensam, men Stenman har nu ansökt om och fått plats för mamman på Hannahemmet.

– Men nu i coronatider skulle jag inte få besöka mamma i hennes rum på boendet, och vi kunde träffas bara bakom plexiglas. Hon skulle känna sig som om hon hamnat i fängelse, säger Stenman, som satt planerna på is i väntan på att coronan ska vara över.

Saknar dagcenterverksamheten

Pandemin har också satt käppar i hjulen för den dagcenterverksamhet för äldre som Kimitoöns kommun ordnar. Verksamheten ligger nere sedan mer än ett år tillbaka. För Stenmans mamma var det här en viktig programpunkt varje vecka, då hon kom ut och fick träffa andra.

Det första halvåret hade mamman svårt att förstå varför verksamheten låg nere, men numera minns hon inte dagcentret.

– Ensam är hon nog. ”Vill de inte ha mig dit” brukade hon fråga. Jag berättar om coronan nästan varje dag, men för henne är det svårt att förstå. Jag tycker att hon blivit sämre sedan dagcentret stängde, främst gällande minnet. Nu har hon bara mig och hemvården. Visst är det tungt.

Att minnet sviker gör också att Stenman tvivlar på att mamman alltid vet vem hon är.

– Hon brukar säga att ”någon” kommer på eftermiddagen, men vet hon vem den här någon är?

Att anlita den avlastande intervallvården har Stenman funderat på, men inte heller det känns aktuellt eller ens speciellt behövligt i coronatider.

Kamratstöd är viktigt

Ett viktigt stöd i Stenmans vardag är det närvårdarcafé som kommunen ordnar. Där kan man dela erfarenheter med folk i samma situation, och ibland har besök av någon utomstående sakkunnig ordnats.

– Nu är det videomöten som gäller. Det är inte samma sak, men möjligheten att prata om sin situation finns fortfarande. Jag känner mig ensam, men då jag hör hur andra har det känns det bättre.