Pargas nya livskraftschef står stadigt på två ben
Pargas nya livskraftschef Maria Leppäkari har nu några veckor bakom sig på det nya jobbet, men medger utan omsvep att hon fortfarande håller på och sonderar terrängen och försöker landa i den finländska vardagen.
– Just nu har jag ett tillfälligt arbetsrum och har inte ens hunnit utforska alla korridorer i stadshuset ännu. Mycket har handlat om att träffa och lära känna personalen, säger hon.
Leppäkari, ursprungligen från Karleby, arbetade från 2015 fram till augusti i år vid Svenska teologiska institutet i Jerusalem och blev i oktober 2019 den första kvinnan som prästvigdes i ett lokalt samfund i Jerusalem.
Hon säger sig först och främst vara en lagspelare med två olika tjänsteben att stå på: kyrkan och staden.
Hon poängterar att hon absolut inte är någon politiker, utan den tjänsteperson som i sin tur ska jobba för att resultatet ska bli så bra som möjligt för invånarna – och så rättvist som möjligt.
– Jag har ingen egen agenda jag jobbar för. Min agenda är väl i så fall den existentiella agendan, säger hon och förklarar att hon som präst – trots att hon inte är i den tjänsten nu – är under ed.
Som lagspelare ser hon Pargas stad uttryckligen som en expertorganisation, där alla är experter på sitt eget område.
Det är Leppäkaris uppgift att se till att alla har bästa möjliga förutsättningar att göra sitt jobb så bra som möjligt.
– Jag är ingen auktoritär chef, utan det handlar i allra högsta grad om ett lagarbete där jag litar på expertisen som finns inom organisationen.
Då den första tiden präglats av att lära känna människorna inom organisationen och stadshusets korridorer, ser hon fram emot att så småningom ta steget också utanför huset och träffa ortsbor på olika håll i kommunen.
Har du redan några konkreta idéer och tankar kring hur du ska träffa ortsborna och få dem delaktiga?
– Visst har jag det, men det avslöjar jag inte riktigt ännu, säger hon med ett skratt.
Maria Leppäkari
Aktuell som: Pargas stads nya livskraftschef
Bor: i egnahemshus i Pargas
Familj: ja
Läser just nu: Hon var som jag av Wendy Mitchell, en bok med Alzheimertema.
Det här visste du inte om henne: Bytte i somras motorcykeln mot en röd Vespa som hon ser fram emot att åka runt med i skärgården.
Viktigaste jultraditionen: en krubba tillverkad i olivträ av hantverkare i Betlehem som alltid plockas fram till första advent. Utan julens budskap skulle vi inte fira julen som vi gör i dag.
Motto: "Allt mänskilgt liv är dialog".
Brett och brokigt blir bra
Att ansvarsområdet "livskraft" är oerhört brett definierat är inget som avskräcker henne – tvärtom. Planläggning och fastighetsutveckling möter näringslivsutveckling, turism, fritids-, ungdoms-, kultur- och bibliotekstjänster, förbindelser, välfärd och sysselsättning.
– Det handlar egentligen om alla bitar som krävs för ett bra liv. För att locka invånare och företag, för att må bra och trivas i Pargas. Allt det här ger ett mervärde åt orten.
Brokighet är något hon själv ser som en stor rikedom. Brokigheten ska få frodas, vilket hon också tycker att den gör i Pargas. Hon är inte heller konflikträdd.
– Då jag de senaste åren har jobbat i Israel har jag verkligen fått uppleva en hel del av både brokighet och konflikter. På ett sätt ser jag min arbetsuppgift som ett slags fredsarbete, men på ett mer lokalt plan.
– Jag med min kulturvetarbakgrund har alltid trivts med mångsidiga arbetsuppgifter och nyfikenheten är något som finns inbyggt i mig. Det är många saker jag tar med mig från mina tidigare arbetsuppgifter. Att kunna se den enskilda människan i den omgivning och kontext där man verkar är ett exempel på en sådan sak. Det är också ur den kontexten som livskraften spirar fram.
Det var den goda andan som lockade
Det som först och främst lockade henne att söka jobbet i Pargas var den teamanda hon märkt av medan Pargas varit hennes fasta punkt i Finland sedan 2007.
– Det var framåtandan som jag lockades av, och konstaterade helt enkelt att det här vill jag vara med om. Jag ville göra något för min hemstad och märkte att här finns en rejäl dos talkoanda och team-spirit. Här görs saker tillsammans och det finns oerhört aktiva föreningar och företag på orten.
Har också en bestämd sida
Hon ser det som sitt uppdrag att kanalisera den kreativa kraften till ett slags samspel, där man inte alltid lyckas med att vara alla till lags.
– Jag ler ofta, men kan också vara väldigt bestämd, slår hon fast.
Hon vet också att förväntningarna på henne är höga och att många tycker att saker och ting borde ske snabbare än de kanske gör.
– Alla vill inte vänta, men samtidigt gäller det att ha tålamod. Det är många saker som förändras vid årsskiftet och det ska få ta sin tid.