Pamela Mäkelä från Kimito är Viking Lines första kvinnliga befälhavare

För Kimitobon Pamela Mäkelä är vardagsrytmen en annan än det vanliga åtta till fyra-upplägget. I hela sitt yrkesverksamma liv har hon jobbat till sjöss, och har svårt att tänka sig något annat. Det innebär ett system där man är längre perioder på jobb, men också längre perioder hemma.

Inom Mäkeläs släkt är det många som jobbat till sjöss: hennes far är också sjökapten och har arbetat som befälhavare på många fartyg och morfar var fiskare.

Prövade på att vara befälhavare i somras

Normalt jobbar Mäkelä som överstyrman på Viking Grace, men den här sommaren fick hon chansen att vikariera som befälhavare på Viking Lines fartyg Amorella.

I och med vikariatet var hon rederiets första kvinnliga befälhavare. På bryggan består befäl och manskap traditionellt främst av män. Mäkelä känner dock till enstaka lotsar och styrmän som är kvinnor, men inga befälhavare.

Som befälhavare trivdes Mäkelä bra, även om det kändes lite ovant i början. Hon berömmer samarbetet bland personalen på Amorella.

-- Sommaren är trevlig tid ombord med många passagerare - både glada vuxna och ivriga barn! Dessutom är vädret ljust och fint.

Fler fartyg bekanta som arbetsplats

Under sin karriär har Mäkelä jobbat på Silja Festival (som däcksmanskap), Birka Transporter och förutom ovan nämnda fartyg också på Viking Isabella.

-- Jag var med och övervakade byggandet av Viking XPRS, och jobbade som styrman på den en tid efter det, tillägger Mäkelä.

Hon har också jobbat som linjelots.

Mycket kunskap krävs av en befälhavare

Mäkelä berättar att för att bli befälhavare måste man ta lotspapper, alltså känna till minsta lilla kobbe och sjömärke på ifrågavarande rutt.

-- Man gör ett prov där man får ett tomt sjökort och ska fylla i de holmar, fyrar och sjömärken som ligger vid rutten. Ett simulatorprov och uppkörning på fartyget gör man också. Visst är det mycket jobb att lära sig det, konstaterar Mäkelä.

På Viking Line har man anställda linjelotsar, som alltid finns med på bryggan. Systemet är ett annat på bland annat fraktbåtar, där man anlitar statsanställda lotsar.

Även om Mäkelä trivs som överstyrman är hennes mål sedan länge att bli befälhavare.

-- Det är trevligt att köra båt! ger hon som den enkla förklaringen.

Viking Glory intresserar

Mäkelä tycker att Viking Lines nybygge Viking Glory är intressant och skulle gärna se det nya fartyget som en framtida arbetsplats.

Ur en befälhavares synvinkel är det speciellt intressant att det nya fartyget ska utrustas med så kallade ”poddar”, alltså roterbara roderpropellrar, vilka möjliggör ett mera precist manövrerande in till kaj.

Jobbet som överstyrman skiljer sig rätt mycket från att vara befälhavare.

-- Som överstyrman har man hand om underhåll på däck, kör vakt på bryggan och planerar däckspersonalens bemanning. Dessutom ansvarar man för planering och lastning av fordonslasten. På Åbolinjen finns det endast en timme tid att lasta fartyget i hamnarna, vilket kräver att allt är färdigt planerat så att det rullar på smidigt. Det händer mycket, vilket jag gillar, säger Mäkelä.

Stort ansvar

Befälhavaren har största ansvaret över fartyget, sköter en hel del pappersjobb och säkerhetsarbete.

-- Befälhavaren kör till kaj och är med på bryggan vid behov, säger Mäkelä.

Att få den i Amorellas fall 169,4 meter långa och 27,6 meter breda båten på plats i kajen är ett precisionsarbete.

-- När det blåser är det mera krävande, men med tiden får man mera erfarenhet och övning ger färdighet. Dessutom samarbetar man med lots och styrman, säger Mäkelä.

Hon menar att det allra viktigaste då man ska köra till kaj är att ta väderleken i beaktande och veta hurdana vindar som blåser.

Annorlunda familjeliv

Ett liv till sjöss ställer förstås lite extra krav på den del av familjen som är kvar på fastlandet.

Till Kimito flyttade familjen för åtta år sedan. En vägande orsak var den uppväxtmiljö Kimitoön har att erbjuda.

Mäkeläs två söner Kasper Fagerström, 8 år, och Victor Fagerström, 5 år, stannar hemma med pappa de veckor Mäkelä är på jobb.

-- De klarar det överraskande bra, säger Mäkelä.

Hon är på jobb som längst en vecka i taget, och är varannan gång hemma en vecka, varannan gång två veckor. Mäkelä tycker att det här är ett fungerande system, och har inte något emot att jobba de tolv arbetstimmarna i dygnet.

Bäst är gemenskapen till sjöss

Det bästa med livet till sjöss tycker Mäkelä är arbetsgemenskapen: att man omges av ett bra gäng är det allra viktigaste.

Dessutom uppskattar hon de goda träningsmöjligheterna som finns ombord, där hon får träna i lugn och ro.

Nackdelarna med arbetsrytmen till sjöss ser Mäkelä i att hon dels inte kan delta i regelbundna aktiviteter, som till exempel gympagrupper och dels är det svårt att ha djur.

Under de veckor då Mäkelä är hemma ger hon sin tid till familjen och hunden. Utöver det rider hon på hobbynivå, och tar hand om egnahemshuset.

Vem är Pamela Mäkelä?

Uppvuxen: I Tövsala.

Bor: Egnahemshus i Kimito.

Familj: Sambon Kjell Fagerström och barnen Kasper Fagerström (8 år), Victor Fagerström (5 år).

Jobb: M/S Amorella och M/S Viking Grace.

Utbildning: Aboa Mare i Åbo. Utbildningen till sjökapten är dryga fyra år lång: ett år tar det att bli däcksman, två år att bli styrman, ytterligare ett år på skepparlinjen och därefter går ett halvt år till att skriva slutarbete.

Det fyller min fritid: barnen och hästar.

Favoritplats: På stugan (Espskär, Gullkronafjärden).

Gillar: Slalom och att resa.

5.9 kl 13.35: Fartygets namn korrigerat, det heter inte Viking Amorella.