”På sistone har jag allt oftare kommit på mig själv med att känna mig lite som Mumintrollet”

När Mumintrollet traskar hemåt från mjölkbutiken i Tove Janssons ”Vad hände sen?” borde vägen vara enkel och bekant, men i stället kantas den av hinder och oroligheter.

På varje sida lurar ett nytt mysterium som bara kan anas genom små hål i papperet. Små skymtar av det okända.

Boken är på samma gång både spännande och skrämmande, för man kan aldrig vara säker på hur det kommer gå. Jag älskade att läsa den för barnen då de var mindre och plockar gärna fram den ännu idag.

Det är en bok man knappast kan bli för gammal för.

Jag ser mig själv som en positiv person i grunden, en sådan som för det mesta ser glaset som halvfullt. Men på sistone har jag allt oftare kommit på mig själv med att känna mig lite som Mumintrollet. Traskande genom en värld som ter sig alltmer osäker och oförutsägbar.

Under veckan som gick ökade antalet osäkerhetsfaktorer igen. Hur det amerikanska presidentvalet kommer att påverka världen – och oss – återstår att se, men det är igen en påminnelse om hur snabbt framtidens spelplan kan förändras.

Den här känslan av osäkerhet har blivit något av ett kännetecken för vår tid. När vi brottas med allt mer komplexa frågor – från pandemier och krig till klimatkrisen och urholkningen av demokratin – verkar allt fler lockas av enkla lösningar och en polariserad retorik.

Det som tidigare var ett nät av nyanser och gemensamma målsättningar förminskas i stället till svartvita motsättningar mellan oss och dem, vän och fiende.

Polariseringen förstärks av techjättarnas plattformar, som snabbt sprider klickvänliga rubriker och falsk information anpassad för just de bubblor vi befinner oss i.

Elon Musks X (tidigare Twitter) har till exempel blivit något av en global megafon där kontroversiella åsikter samsas med desinformation, ofta i yttrandefrihetens namn men med dollartecknet i fokus.

När ekonomiska intressen och maktbegär styr får alla andra värderingar ställa sig åt sidan.

Vägen framåt är kantad av oroligheter. Precis som Mumintrollet måste titta genom små hål i papperet för att få en glimt av vad som väntar, kan vi bara spekulera kring framtiden. Många av de krafter som formar vår värld kan ofta kännas bortom vår kontroll. Något som sker bakom kulisserna och skymmer vår sikt.

För Mumintrollets del slutar allting väl. Han finner vägen hem, hittar Muminmamman och de firar med mjölk- och bullkalas.

Som alltid i Janssons berättelser, finns det hopp.

Även i de mörkaste perioderna har det funnits människor som hållit fast vid det som är viktigt.

Människans längtan efter frihet tycks förr eller senare alltid övervinna försök att kväva den. Men det sker inte automatiskt.

Genom århundraden har modiga röster valt att aktivt stå upp för rättvisan – från Sophie Scholl och Vita rosen som trotsade nazismen, till Malala Yousafzai som blev en global symbol för flickors rätt till utbildning, vidare till nutidens kamp för demokrati och självständighet i Ukraina.

Människans längtan efter frihet tycks förr eller senare alltid övervinna försök att kväva den. Men det sker inte automatiskt.

Vi måste samla oss kring de värden vi håller viktiga, trots att – eller kanske särskilt för att – världen skakar.

Fortsätta framåt, sida för sida, även om vi bara kan ana framtiden genom små hål i pappret innan vi vänder blad.

Här kan du läsa fler kolumner av Linda Mannila.