På Rosenhemmet i Åbo får de äldre leva som hemma -- personalen fick hedersutmärkelse
Hemlikt. Respekt. Kärlek. Det är några av de viktigaste orden när Eva Jensén och Maria Finnberg beskriver vården på Rosenhemmet i Åbo.
Nyligen fick personalen på Rosenhemmet, där minnessjuka äldre får vård, en hedersutmärkelse för den goda vården (se fotnoten). Det går inte att ta miste på glädjen över att folk verkligen uppskattar arbetet som personalen gör.
– Lika mycket glädjer alla fina ord vi fått av anhöriga till både nuvarande och tidigare pensionärer som bott här, säger Eva Jensén.
Vad är det som gör att så många är glada över vården här?
– Det behövs inget hokus pokus, med medmänsklighet kommer man långt, säger Finnberg.
Det hemlika syns till exempel i att pensionärerna får sova så länge de vill på morgonen, och vill de inte äta den traditionella morgongröten hittas alternativ. Antingen äter de i sitt eget rum eller i matsalen.
Om inte duschen lockar när det egentligen är tvättdags kan man ta den lite senare.
Inga besökstider
Några särskilda besökstider för de anhöriga finns inte, dörren öppnas när som helst.
– I vården av minnessjuka är det extra viktigt att samarbetet mellan vårdhemmet och de anhöriga fungerar bra. Det är ingen lätt sits för de anhöriga, säger Jensén.
Alla pensionärer har en egenvårdare som kan satsa lite extra på just den personen.
Finnberg säger att inte allt går som en dans på rosor heller i Rosenhemmet, visst förekommer det starka viljor bland pensionärerna som inte alltid går att följa.
– Det är på många sätt som en familj, ibland är vi inte överens men då säger man en stund senare förlåt och så kramas vi. Överlag kramas vi mycket här, men förstås bara med dem som vill, säger Finnberg.
Vården av minnessjuka är speciell då pensionärernas närminne ofta är kort.
Det kan bli många ”god morgon” på morgnarna, och tålamod behövs för att förklara en del saker varje dag och flera gånger per dag.
Personalen gör ändå sitt bästa för att väcka glada känslor hos pensionärerna. Förra veckan bjöds det på manikyr med tillhörande skumpa.
Känslan lever kvar även om minnet inte alltid gör det.
– En gång gjorde jag en utflykt med två pensionärer till Aura å, vi satte oss vid en uteservering och ena njöt av ett glas vin och den andra tog en öl. Vi talade om hur landskapet kring ån har förändrats under decennierna som gått. Det var jättetrevligt och alla var glada, men på kvällen kom de inte ihåg vad vi hade gjort.
Den senaste tidens diskussion om äldreomsorg har inte gått dem förbi.
Det är med fasa de läst om erfarenheterna på annat håll.
– Senast nu har det tyvärr framgått att värdegrunden inte är människor och deras bästa, utan enbart ekonomin och resultatet. Det är beklämmande, säger Jensén.
Rosenhemmet är en del av Stiftelsen Hemmet i Åbo, och därmed måste verksamheten inte göra vinst.
– Vi är väldigt nöjda över hur styrelsen lyssnar på våra förslag, inte blir det alltid som vi hoppats men vi blir i alla fall hörda.
God sammanhållning viktig för vården
De prisar också hur det satsas på personalen, vilket leder till bättre sammanhållning och längre arbetsförhållanden.
Finnberg säger att hon med sina sex år i huset hör till de nyaste bland de fastanställda.
Den goda sammanhållningen är viktig också eftersom minnessjuka är skickliga på att läsa av känslor. Om någon, vare sig det gäller personal eller pensionär, är på dåligt humör sprider det sig lätt.
I regel är de 15 pensionärsplatserna fyllda. Medelåldern är oftast hög, mellan 85 och 90 år.
På Rosenhemmet finns också kunskap om vård i livets slutskede.
– Vi ser mycket gärna att pensionärerna är här till slutet. På det viset vet vi att de har det bra. Vi brukar också delta i jordfästningarna.
Nyligen fick personalen på Rosenhemmet ta emot hedersomnämnandet ”Eeva ja Lauri Kankaan hyvän hoitotyön kunniamaininta”.
Kring 200 nomineringar hade kommit in, varav åtta premierades. I motiveringen för Rosenhemmet stod bland annat att personalen ”beaktar människan, erbjuder mänskligt och individuellt vårdarbete och värnar om god kutym inom vården”.