På cykel från Åbo till Nystad – ÅU testade ny cykelrutt

Postlådor vid vägkanten som låter i blåsten. Någon som är ute med motorsågen i skogen. En grusväg som slingrar sig fram mellan skog på båda sidor. Runt nästa krök åkrar som breder ut sig och försvinner mot havet.

Ljudet av cykelns däck mot vägen. Trampa, andas, vila på pedalerna i nedförsbacken.

Åbo domkyrka är redan långt bakom mig. Jag har följt skyltarna med siffran tio i en ring av stjärnor längs med Aura å, över Runsalabron, genom Artukais, förbi Meyers jättekranar, Resoviken och gamla stan i Nådendal.

Cykelfärden har börjat i tre plusgrader och snöblandat regn och bytts mot solsken, måsars skri, en havsörn som följer mig på hög höjd och då och då en bil som artigt saktar in och passerar på tryggt avstånd.

Europa bjuder på hela nittiotusen kilometer cykelleder och den europeiska cykelleden Eurovelo 10 går i Finland längs med hela kusten från Vaalimaa till Torneå. Leden är en av de nyaste och ska så småningom knyta ihop Finland, Sverige, Danmark, Polen, Litauen, Lettland, Estland och Ryssland.

Hela rutten har ännu inte märkts ut men i Finland kan man cykla från Vaalimaa via Helsingfors och Åbo till Nystad och Vasa utan att tappa bort sig.

Det är en tanke som får det att kittla i magen på en och det känns som när man var barn och insåg att det bara var att sätta sig i sadeln och trampa i väg.

Klart det går att ta bilen och köra till Villnäs, Mietois, Virmo, Vemo, Kaland. Men smakar en glasspinne i Virmo lika gott om man inte först kämpat mot blåsten på Mynämäentie, dragit in doften av gödsel på åkrarna och passerat byar man inte visste existerade? Det är byar med namn som Uhlu, Ihamäki, Lahti, Rahkmala.

Känns det lika bra att komma fram till en bäddad säng om inte ben, armar och axlar värker lite?

Första dagen cyklar jag från Åbo till Nådendal. Det är en sträcka på cirka 20 kilometer som går i ett nafs längs med asfalterad cykelväg hela vägen från centrum till centrum.

Andra dagen cyklar jag från Nådendal till byn Korvensuu i Virmo. Längs med den här vägen är det tunnsått med service och B&B Savikulma är ett av ruttens få övernattningsställen. När jag bromsar in vid den vitmålade porten och sexåriga hunden Touko hälsar mig välkommen, visar cykelns trippmätare 53,2 kilometer.

Ån Laajoki, som har tagit fart tiotals kilometer norrut, stryker tätt förbi det gamla häststallet som byggts om till sommarstuga och logi.

Värdinnan Taina Numminen bjuder på bastu på kvällen och nybakat bröd till frukost. En del av de färggranna trasmattorna på golvet har hon vävt själv som liten flicka och hon kan peka ut vilka ränder som en gång varit mammas förkläde, morfars byxor.

Savikulma är hennes och maken Antti Hakalas sommarstuga, men en sommarstuga de också inkvarterar gäster i. Totalt erbjuder de sex bäddar och har härbärgerat gäster ända från Hawaii och Chile.

– Det här har varit vår dröm sedan 1990-talet då vi en gång besökte ett B&B i Grännäs, Nagu, säger Numminen. Det var då vi bestämde oss att för att vi vill driva någonting liknande.

Numminen gläds över Eurovelo 10. Ungefär hälften av Savikulmas besökare är cyklister och de livligt trafikerade vägarna, som till exempel Gustavsvägen, får ofta tummen ner av turisterna.

Nu hoppas Numminen att cykelturisterna ska få upp ögonen för de små, mindre livligt trafikerade rutterna, som till exempel Eurovelo 10.

Kartan nedan är interaktiv. Klicka på ikonerna för att se hur det ser ut på de olika ställena. Artikeln fortsätter under kartan.

Det är okonstlad finländsk landsbygd. Doft av vedeldad bastu, hästar som betar i hagar bredvid landsvägarna. Stängda bybutiker, kvarglömda julgransljus, smala järnvägsspår som plöjer genom landskapet - men just inga tåg. Barn med skolväskor på ryggarna som kommer cyklande och farbröder som håller vakt vid lokala bensinmackar.

Det är rödmyllade hus och traktorer i blått och grönt som blänker i solskenet.

Mina plus och minus