På 1880-talet härjade vargarna i Åbo – Jouni Tikkanen skrev bok om Sossen-vargens blodiga historia
För 140 år sedan florerade vargskräcken i Åbotidningarnas spalter. Åren 1880–81 härjades nejden av en vargflock som under två års tid tros ha dödat 22 barn. Attackerna tog slut först då myndigheterna tog in ryska experter, med vars hjälp vargarna kunde avlivas.
Flockens alfahanne stoppades upp och har de senaste tio åren kunnat beskådas i S:t Olofsskolans aula.
Åbovargarna blev symbol för vargens farlighet
Mördarvargarna i Åbo intresserade biologen och journalisten Jouni Tikkanen så pass att han skrev en bok om fallet. I går var han på plats i S:t Olofsskolan för att berätta för eleverna om djuret som står uppstoppat i deras skola.
Tikkanen förklarar att en orsak till att fallet väckte hans intresse är att Åbovargarna blivit en symbol för den blodtörstiga vargen. Sedan 1880-talet har ingen människa dödats av varg i Finland men vargattackerna och de dödade barnen har påverkat diskussionen ända sedan 1970-talet, förklarar Tikkanen.
– En av huvudtankarna med min bok är att visa att situationen på 1880-talet inte är jämförbar med hur det är idag: man kan inte ta Åbovargarna ur sin kontext.
Attackerna berodde på födobrist
Den troligaste förklaringen till 1880-talets vargattacker är den akuta brist på föda som rådde i landskapet. Viltvård var ett okänt begrepp och älgarna hade jagats till utrotningsgränsen i Egentliga Finland. Vitsvanshjortarna som i dag är så vanliga hade inte ännu kommit till Finland.
– Eftersom skogarna var tomma började vargarna söka sig närmare bebyggelsen, i jakt på boskap. De vande sig vid människor, och då det inte fanns boskap var ett barn ett lätt byte.
En omfattande jakt på vargarna sattes in år 1880, men på grund av bristande kunskap fälldes inte en enda varg förrän man tog in rysk hjälp. Vintern 1882 fälldes flockens hona av en rysk jägare, och lite senare tog torparsonen Matti Hillberg i Nousis livet av hannen.
Under de efterföljande decennierna tilltog jakten och i början av 1900-talet var vargarna så gott som försvunna från södra Finland.
Donerades till Katedralskolan
Alfahannen köptes upp av Åbobon Johan Reinberg, som stoppade upp djuret. Reinberg var fotograf och mångsysslare, och även om vargen ännu är intakt ser man tecken på att uppstoppningen gjorts av en amatör, säger Tikkanen.
– En intressant detalj är att öronen sytts fast på nytt. Det beror på att jägaren fick betalt när han visade upp skinnet för myndigheterna. För att han inte skulle försöka få pengar för det i en annan kommun klippte myndigheterna av öronen. Därav kommer det finska ordet korvaraha, skottpeng.
Vargen donerades till Katedralskolan av Reinbergs änka. Därifrån kom den till S:t Olofsskolan, där den länge låg i källaren tills glasvitrinen införskaffades för cirka tio år sedan.
DNA-test ger ny kunskap
I sin bok kastar Tikkanen också ljus över en omdebatterad fråga som länge varit oklar. Vissa har argumenterat för att Åbovargarna inte var renrasiga. Man har inte kunnat utesluta att de var hybrider. Genom att låta DNA-testa en av Sossenvargens tänder har Tikkanen nu kunnat konstatera att åtminstone hannen är en varg.
Man har dock trott att honan är ansvarig för största delen av attackerna, eftersom de slutade tvärt då hon fälldes. Honan går dock inte längre att DNA-testa, eftersom resterna är försvunna.
– Hennes skinn gjordes om till en matta som såldes till senatorn Oscar Norrmén och senare försvann. Men utgående från vargparets beteende, såsom tidpunkterna för när de har fått valpar, så är det med allra största sannolikhet fråga om renrasiga vargar.
Jouni Tikkanens bok "Lauma" ges ut av förlaget Otava och lanserades i september.