”Ota Toy” – från tuggummi till en livsfilosofi

I min släkt är japanska bilar populära.

Min faster som bor i Sverige har alltid, såvitt jag vet, ägt en Toyota. När jag var barn och hon besökte Finland på semester, hittade jag alltid två saker i hennes bil: en plåtburk med taxfree-godis och en förpackning Toy-tuggummi.

Ett tag trodde jag faktiskt att Toyota var ett finskt ord relaterat till tuggummit på instrumentbrädan. Som om bilmärket var en slags smygreklam eller ordlek som uppmanade att ta en bit ur förpackningen: ”Toyota” – ”Ota Toy”.

Årtionden senare stötte jag på ordet ”ikigai”, och min första tanke var också då att det var finskt – inte helt ogrundat, många finska ord börjar ju med "iki".

Men snabbt klarnade det att även ikigai är japanskt och betyder ungefär ”anledningen att finnas till”. En strävan att hitta balans i livet genom att fläta samman det man älskar, det man är bra på, det världen behöver och det man kan få betalt för.

Filosofin har fått ökad uppmärksamhet utanför Japan bland annat genom boken ”Ikigai: The Japanese Secret to a Long and Happy Life”.

Författarna utforskade konceptet genom att besöka en by i Okinawa, känd för sin höga andel hundraåringar, och fann att ikigai spelade en central roll i invånarnas glada och långa liv.

Men ikigai har också kritiserats, till exempel för att ignorera allvarliga samhällsproblem och lägga en orimlig börda på individen att finna sin 'sanna mening', vilket kan vara svårt i ett samhälle fyllt av yttre förväntningar. Filosofin kan också ge en romantiserad bild av den japanska kulturen .

Och det är klart – vi kan knappast förstå innebörden helt. Vi tolkar alltid begrepp genom våra egna glasögon. Min kunskap om Japan och dess kultur är definitivt begränsad; jag älskar sushi, har sett alla Karate Kid-filmer och läst en mangabok.

Men jag värdesätter tanken på ikigai som en påminnelse om att sträva efter harmoni, särskilt när sommaren övergår i höst och vi återgår till våra rutiner.

Efter en längre ledighet kan de första dagarna vara svåra, men det tar sällan länge innan man är inne i de gamla rutinerna igen – vilket ofta också innebär att delar av ikigai får ge vika.

Det blir lätt så att vi fyller jobbmånaderna med det som världen behöver och som ger oss betalt, medan semestern ger oss mer tid för de andra delarna. Men hur kan vi balansera ikigai året runt?

I en ideal värld skulle vi alla hitta något som kan uppfylla alla fyra delar; något vi älskar och är bra på som samtidigt världen behöver och är redo att betala för. Till exempel kan någon älska att undervisa, vara bra på att förklara och motivera, bidra till världen genom att forma framtida generationer och även få betalt för det.

I praktiken hittar dock långt ifrån alla något som kombinerar alla fyra delarna. De flesta av oss har säkert flera intressen och sådant vi älskar, som vi inte kan – eller ens vill – kombinera med arbetslivet.

Kanske älskar du att läsa eller sjunga? Gå på långa promenader, träna eller fixa på gården? Sitta tyst på en klippa eller se solen gå ned?

Det gör jag! Allt det ger mig glädje och mening, men jag räknar verkligen inte med att få betalt för det.

Dock är det upp till oss att skapa tid för det i vår vardag. Något som kan vara nog så utmanande bland vardagens jobb, måsten och krav.

Men kanske vi kan se ikigai som en påminnelse att regelbundet reflektera över vad som är viktigt för oss.

En påminnelse om att, likt ”Ota Toy”, försöka plocka med oss bitar ur livets förpackning som gör vardagen mer meningsfull – året om.

Det är en filosofi vi alla kan dra nytta av på resan genom livet, oavsett om vi kör en Toyota eller inte.

Här kan du läsa fler kolumner av Linda Mannila.