Östersjön är lokalt syrgasfri

Det är mycket vanligt att man talar om att Östersjön är syrefri och livlös på stora områden och i stora volymer.

Det brukar inte missförstås, men det korrekta vore att använda ordet syrgasfri (anaerob).

Det är alltså syrgas som vi andas. Fiskar och bottendjur andas också syrgas, men sådan som är upplöst i vattnet.

Fisken dör om det inte finns syrgas i vattnet, men själva vattnet är ju fortfarande H20 och innehåller alltså syre.

Syrgasfritt eller anaerobt vatten är ingalunda livlöst.

När man tittar på en droppe sådant vatten stöter man på massor med s.k. anaeroba mikroorganismer, särskilt bakterier.

Det kan finnas miljontals anaeroba bakterier per liter vatten och mångfalt mera i anaerobt bottenslam.

De har också förmåga att gradvis bryta ner algrester och annat organiskt material.

Problemet, ur vår synvinkel, är att de gör det långsamt och ofullständigt så att det blir kvar en hel del organiska ämnen.

Somliga anaeroba bakterier "andas" sulfat och bildar stinkande svavelväte.

I anaeroba havsmiljöer frigörs fosfater som ansamlas i stagnerande, anaerobt djupvatten.

När stagnerande djupvatten av en eller annan orsak rörs om och blandas in i ytskiktet har djupvattnet med sina fosfater en gödslande effekt.

Tore Lindholm

Docent