Ortodoxa kyrkans omgivning i Åbo förbättras inte med nybyggen

Städerna stoltserar gärna med en internationellt intressant arkitektur och en historisk stadsbild.

Typiskt för Åbobor är också att gråta över rivna byggnader och sukta efter dem, utan att vilja se det vackra och den obrutna berättelse som dagens mångskiftande stadsbild utgör.

Man fördärvar lätt även den mest ikoniska stadsmiljön, om man inte värdesätter de element som den består av.

Man fördärvar lätt även den mest ikoniska stadsmiljön, om man inte värdesätter de element som den består av.

Såsom Bryggmansällskapet redan i ett tidigare ställningstagande påminde om (TS 18.9.2024) har man konsekvent från 1800-talet till våra dagar värnat om den historiska karaktären på tomterna på norra sidan av salutorget, kring den ortodoxa kyrkan.

Den monumentalkomposition, med rådhus och guvernörens samt hovrättspresidentens ämbetspalats, som arkitekt Carl Ludvig Engel planerade runt torget efter branden 1827, visade sej vara orealistisk redan i ett tidigt skede.

I stället för ett pompöst förvaltningscentrum blev torget en medelpunkt för andligt liv, kultur och handel.

I omgivningen uppstod så småningom stenbyggnader, som hämtade sitt formspråk från sin egen epoks arkitekturideal och funktion.

Man respekterade den ortodoxa kyrkans status genom att placera nybyggena långt från torgkanten.

Detta gjorde att man framför byggnaderna kunde skapa parker som underströk byggnadernas monumentala karaktär.

Arkitekturupproret (ÅU 8.10.2024) anser att kompletterande byggnation kring ortodoxa kyrkan är en god målsättning, förutsatt att nybyggena håller sej till ett traditionellt formspråk.

Enligt Marjo Uotila betyder detta ett byggande, som hämtar sin inspiration från de gångna århundradens arkitekturstilar, med andra ord en motvikt till dagens modernistiska lådarkitektur.

Stadsbildens rikedom är den tidsbundna lager-på-lagerstrukturen, som varje tid uttrycker med sin egen stil, byggnadsteknik och detaljer.

Direkt imitation av gångna sekel skapar en kulissliknande stad, typ Disneyland.

En återgång till att tillämpa en historisk stil kan skönjas i Hamburger Börs nybygge, där fasaden är en fortsättning med ett modernt grepp på Åbo Vadds hus.

Ett talande exempel hur man med dagens arkitektur kan skapa balans i ett gaturum med byggnation i varierande skala, är det nya huvudbiblioteket som obehindrat ansluter till det eklektiska gamla biblioteket i Åbo.

Också Helsingfors universitetsbibliotek Kaisa-huset berikar stadsbilden på ett lyckat sätt, utan att stilmässigt vara ”historiskt”.

Direkt imitation av gångna sekel skapar en kulissliknande stad, typ Disneyland.

Enligt Heikki Pälves insändare (TS 27.9.2024) är torghörnet ett offentligt rum, vars förnyande är av avgörande betydelse för Åbos välbefinnande.

Vice ordföranden i stadens byggnadsnämnd borde komma ihåg de centrala elementen i traditionell stadsplanering när offentlig stadsmiljö planeras – parker, pulserande gaturum och torg, som i vardagen är tillgängliga för alla.

Inte ens den mest högklassiga arkitekturskapelse kan med sina fasader kompensera bristen av dem.

Ensidigt motiverad kompletterande byggnation, med tyngden lagd på fastighetsutveckling, förstör oåterkalleligt den befintliga miljön.

Historia skapas inte med att bygga imitationer.

För att inte tala om att ändamålen inte ens betjänar det allmänna intresset.

En bra och funktionerande stad kan ibland behöva en lösning då man inte bygger över huvud taget. En fin och nödvändig park förstörs av en byggnad i gammal men också i modern stil.

Bryggmansällskapets styrelse

Kaarin Kurri, ordförande (FM, konsthistoria)

Marjo-Riitta Pihlajamäki, medlem (vicehäradshövding)

Anu Leinonen, medlem (arkitekt SAFA)

Assi Sandelin, medlem (inredningsarkitekt SIO)