Organiserad brottslighet – blir Sveriges öde Finlands?

Ett av de hetaste politiska samtalsämnena i Sverige just nu är brottslighet och grovt våld. Statistiken pekar inte på någon dramatisk ökning, men experterna är ense om att den organiserade brottsligheten vunnit mark och blivit en bransch med en egen ekonomi och ofta med en gränsöverskridande struktur. Hur ser fakta ut och finns det risk att smittan sprider sig från Sverige till Finland?

Jönssonligan är ett begrepp som nästan alla svenskar känner till. De lekfulla filmerna med skådespelaren Gösta Ekman och hans brottsliga kollegor har blivit en legend. När organiserad brottslighet blir en del av den svenska vardagen är det dock inte längre så roligt. I media och bland svenska politiker pågår en intensiv debatt om samhället kontra brottssyndikaten.

Hur ser då verkligheten ut, finns det en motsvarighet till Italiens Cosa Nostra i Sverige och vem står bakom den organiserade brottsligheten?

Sverige är inte unikt och dagens situation är inte unik. Våld och brottslighet är inget nytt. I brottshistorien finns gott om exempel på svenska organiserade ligor, till exempel Maskeradligan, Militärligan och Sandhamnsligan. Dessa ägnade sig åt kriminella aktiviteter som olagligt spel, narkotikahandel, bankrån, kidnappning, utpressning och mord.Motivet var att tjäna snabba och enkla pengar.

Under slutet av nittiotalet ändrade ligorna karaktär. Oron på Balkanhalvön ledde till att en stor mängd vapen blev tillgängliga i Sverige och ligor med jugoslavisk bakgrund bildades. Dessa opererade ofta inom restaurangvärlden, där penningtvätt och svartarbete kunde kopplas samman med till exempel prostitution eller smuggling.

Ryska och litauiska ligor breddade också sina revir till Sverige med stöld, utpressning, penningtvätt och trafficking som affärsidé dock utan större inflytande.

Makt och inflytande finns däremot hos motorcykelklubbarna som i mitten av åttiotalet etablerade sig på bred front i Sverige med starka impulser från Danmark. Medan Hells Angels i huvudsak har svenska medlemmar har tvåan

Bandidos många invandrare i sina led, också med finska rötter som i MC Perkele i Stockholm. Runtom finns supporterklubbar och kända fotbollsklubbars anhängare.

MC-klubbarna har en bred repertoar av kriminella aktiviteter, droghandel, beskyddarverksamhet, utpressning, vapenhandel och smuggling. Handel med lyxbilar och båtar är en synlig del av motorcykelgängens verksamhet.

MC-klubbarnas välorganiserade struktur tvingade andra ligor som familjebaserade klaner och etniska grupper, att ändra sin organisation och sluta sig samman till nätverk. Precis som med isberg ser allmänheten bara ytan med skjutningar och bombdåd när underhuggarna i de brottsliga nätverken skickas ut för att försvara revirens gränser.

Redan 2015 fanns 55 tydligt identifierbara kriminella zoner i 22 städer i Sverige, de flesta i förorter till storstäderna. Till skillnad från de etniska och lokala gäng som hanterar gatuhandeln med narkotika och stöldgods undviker den grova organiserade brottsligheten fysiskt våld.

Detta gör den inte mindre farlig för samhället, men den kan operera i lugn och ro under ytan – undantaget MC-gäng som markerar sin grupptillhörighet med tydliga symboler. Rubrikerna om tonåringar som skjuter ner varandra på gatan för småsummor eller för sin gruppheder har föga att göra med de professionellt organiserade ligorna, men leder till att politiker kräver strängare åtgärder.

Dödsrisken för en grovt kriminell är högre än för en patient med allvarlig cancer enligt svenska forskare.

I Sverige finns också organiserad brottslighet med andra rötter än i Finland, så kallade autonoma nätverk, som består av personer med erfarenhet av krig och konflikter i Mellanöstern och det forna Sovjetunionen. I dessa grupper finns till exempel jihadister som drivs av motiv att finansiera religiösa aktioner.

Orsakerna till att den organiserade brottsligheten är mer omfattande i Sverige än i de nordiska grannländerna är en komplex fråga. Brottssyndikaten har genom läckor i poliskåren fått tillgång till information som med svensk noggrannhet tagits fram vid spaningsarbetet. Dessa uppgifter hjälper ligorna att anpassa sin verksamhet.

Danmark fick för trettio år sedan bukt med de värsta motorcykelklubbarna tack vare att lagen gav möjlighet att fälla medlemmarna för ekonomiska brott.

Erfarenheterna från Sverige indikerar att risken att de brottsliga nätverken sprids till Finland är låg. I de allra flesta fall har etableringen skett via personliga kontakter inom familjer, klaner eller klubbar. Karaktären på verksamheten förändras också genom att andelen kontanter i samhället minskar – spektakulära värderån som det så kallade helikopterrånet 2009 blir allt mer sällsynta. Kvar blir illegal handel med droger och vapen, människohandel med prostituerade, utpressning, nätbedrägerier och personrån.

Enligt statistik från Brottsförebyggande Rådet BRÅ är det häleri och koppleri som ökar snabbast, med 60 respektive 125 procent sedan 2015. Däremot minskar narkotikabrotten svagt, med 20 procent under samma tid.

En orsak till att människohandeln ökar är paradoxalt nog de strängare gränskontrollerna och förbuden mot att köpa tjänster från prostituerade, vilket gör det lönsamt för organiserade människosmugglare att kringgå lagen.

De hänsynslösa skjutningarna i offentlig miljö fångar allmänhetens intresse, men ur strikt statistisk synpunkt är de få. År 2020 förekom 134 fall av dödligt våld i Sverige, av dessa 48 med skjutvapen, tre fler än året innan.

För det första halvåret 2021 är antalet dödade i skjutningar 20, en svag minskning från 2020. Inom ett tioårsperspektiv har dock andelen skjutningar ökat med nära 70 procent, men Sverige är långt ifrån 1920-talets Chicago eller 2020-talets Mogadishu eller Rio de Janeiro.

Dessutom är vapenvåld inte typiskt för den grova organiserade svenska brottsligheten, som föredrar ’business as usual’. Faran ligger i att ett parallellt samhälle växer fram, där företagare och privatpersoner luras och pressas på pengar, att statliga bidrag används för att finansiera kriminell verksamhet och att korruption sprider sig inom myndigheter och företag.

Också ytligt sett vanliga företag som taxibolag, handelsföretag, restauranger och transportfirmor dras in i de brottsliga nätverken som fasader åt ligorna och för tvätt av pengar från brott.

Både regering och opposition satsar på att öka resurserna och förstärka statens våldsmonopol. År 2019 sjösattes ett program med 34 punkter mot den organiserade brottsligheten. Fokus ligger på skärpta straff, ökad bevakning och bredare befogenheter för myndigheterna att beslagta egendom. Inför nästa val har partierna i oppositionen betonat vikten av fler poliser och insatser mot klaner och gängkriminalitet.

Kritiker anser att dessa åtgärder inte angriper rötterna till den organiserade brottsligheten. När unga inte upplever att de får en rättvis chans i samhället vänder de sig till ligorna, som erbjuder snabba pengar, läckra bilar, fina klockor och chans att avancera socialt.

När småföretagare nekas lån av banken ställer ligorna upp med kapital. Så dras snaran om kring demokratins hals.

Om Sverige inte får ordning på segregation och fångar upp de unga i skolan kommer både den organiserade brottsligheten och de spektakulära våldsbrotten att öka trots att Sverige i statistikens ljus inte är ett farligare samhälle för medborgarna än tidigare. Men, diskussionen om den organiserade brottsligheten som hot mot demokratin är inte ny – den har förekommit i Sverige varje decennium sedan sextiotalet.