Ordet skarv får hjärnan att gå upp i varv!
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
ÅU har tacknämligt informerat om skarvarna på Vähä-Kaskinen i Runsala och deras stamfränder som nu invaderar ön Högen utanför Pargas absoluta centrum.
Igen går diskussionens vågor höga och den ståndaktiga NTM-centralen kan ännu en gång likt Vestas prästinnor sätta tummen ner när oroliga medborgare anhåller om att få t.ex. ta ner deras bon. Kan i detta fall eventuellt lyckas då det är fråga om allvarliga luktproblem i närheten av tät bebyggelse. Däremot har ansökningar, som gällt den redan utsatta fiskarbefolkningens utkomst, klingat för mycket döva öron. Kallas väl jämlikhet enligt gammalt ryskt mönster.
Trots att det är helt lönlöst att i offentligheten argumentera om skarvarnas vara eller inte vara med NTM-centralen är det några saker som bör påtalas.
* Om media skulle sluta opp med att tala om antalet häckande par vore redan mycket vunnet. Det är helt korrekt att det finns ca 26.000 häckande par, men det totala antalet skarvar är ca 5 gånger större, vilket ger ett totalantal på ca 130.000 individer, som veterligen äter och kackar lika mycket som dom häckande paren.
* Nämn ens någon gång, så en oinitierad läsare inser det ohållbara, det vill säga att denna population äter ca 10.500.000 kg fisk under en enda säsong i finländska vatten som varar ca 160 - 165 dygn. Av denna mängd är minst 4.000.000 kg den fisk som du och jag gärna ser på våra egna bord och inte i skarvarnas magar.
* Då skolorna nu igen startar efter corona-pausen vore det rekommendabelt att få vissa höga beslutsfattare med på en intensivkurs i innanläsning, så att dom fattar vad EU kräver och inte kräver.
* Skarven är inte, tvärtemot vad som i tid och otid påstås, fridlyst av EU!
Skarven kom i tiden in i Artikel II i EUs fågeldirektiv under namnet Phalacrocox carbo sinensis (betyder annars från Kina på svenska), men togs sedermera bort. Den finns inte upptagen i direktivet för jaktbara fåglar och är med andra ord i en diffus situation.
* EUs kommissionärer har dock inte helt glömt bort skarven och man utgav redan 2009 luntan " Great Cormorant, Applying derogations under article 9 of the Birds Directive 2009/147/EC" (torde nog finnas både på svenska och finska). Luntan innehåller en hel del förklaringar och förtydliganden, men kontentan av det hela säger helt klart att:
Skarvfrågan är sist och slutligen en sak som varje medlemsland själv får avgöra.
Det enda som EU kräver är att landet presenterar en åtgärdsplan gällande skarven, samt att man årligen rapporterar till EU om det gångna årets resultat.
EU godkänner inte att skarven utrotas, men lägger heller inte fingrarna emellan om man vill minska på populationen. (Ålänningarna kan visa hur man gör).
* Sen flera år tillbaka har olika delegationer, sammansatta av representanter för fiskeriorganisationer, ministerier, fågelskådare osv. försökt sej på konststycket att lösa den Gordiska knuten, utan att lyckas.
* Sluta alltså upp med allt struntprat och gör något konstruktivt innan all ätbar fisk helt har försvunnit ur våra vatten!
Ove Pettersson
Nyligen återinflyttad Nagubo