Ordet fika tar plats – "Fika ger en viss statusnyans med Sverigedoft"

Nyligen har Institutet för de inhemska språken gjort en mindre språkenkät. Bianca Ortiz Holmberg konstaterar i HBL att ordet fika ogillas starkt i Svenskfinland. Jag är tveksam. Vad är då detta irriterande ord?

Ordet fika är ganska nytt. Det ingår inte i Hellqvists klassiska ordbok uppdaterad på 1930-talet.

Ulla-Britt Kotsinas har i sin bok "Stockholmsslang" sitt äldsta belägg på fika från 1934 medan hon har belägg på tjej från 1910 och kille från 1892. Kille har länge varit accepterat i Svenskfinland och tjej har använts åtminstone i 20 år. Nyare Stockholmsslang verkar kommit in i finlandssvenskan långsammare än äldre väletablerade ord.

Ordet tjej fyller klart en lucka i benämningen för flicka/kvinna. Man har anledning att godta tjej som en tidsenlig benämning.

Men fyller fika någon lucka? Kaffepaus och fikapaus är ju samma sak. Nej, inte helt och hållet.

Fika ger en viss statusnyans med Sverigedoft. Ju mera Sverigekontakt desto mera fika. Det används också i pressen. Med lite Google visar sig självaste Åbo Underrättelser ha rubriken "Kimitoöns nya koncept: 'Fika med Erika' (2022) och lite tidigare (2019) "De tar ofta en fika på tyska i Åbo".

Hufvudstadsbladet skriver glatt om Ålands 100 års fika på Senatstorget. Vasabladet verkar ha flest fika, redan 2015 kunde man läsa: "Dags att fika ute i det fria".

Ordet fika är på frammarsch.

Det förefaller som om fika sitter hårt åt i annars så trendkänsliga Helsingforsregionen. Svenskan blir instängd i finska och man är konservativ med språknormerna.

Fika är ingen okänd ordbildning i slangen. Man anser ofta att det utgår från ett äldre så kallat fikonspråk i Stockholmsslangen där man kastar om stavelser och ljud. Förleden blir fi- och vi får bekanta ord som fibel (äppel), fillare (velociped) och fimp (stump).

Fika kommer då från kaffi. Men i dag låter ju fika inte som slang, det har stigit i graderna och ses av rikssvenskarna som något väldigt centralt Sverigesvenskt. På min lilla kaffebricka köpt i Stockholm står det:

Fika är en institution i Sverige. Det innebär att man tar en paus från en aktivitet för att dricka kaffe. Denna radition av en kaffepaus med något sött tilltugg är centralt i svensk kultur…

Tilläggas borde att det är lika centralt i Finland. Från början syftade fika liksom kaffe på bara den svarta drycken. I dag syftar åtminstone fika ofta på något mera. Det verkar som om tilltugget fokuseras och blir huvudsaken. Men ännu håller Cramers visa från 1846:

Av allt det goda, som man förtär,

bland alla jordiska drycker,

ju kaffetåren den bästa är:

den skingrar människans nycker;

den styrker kroppen, den livar själen,

den känns från hjässan, ja – ned i hälen!

Hå hå, ja ja!

Kaffekalasen kompletteras med fikamöten. Ord och vanor förändras med tiden och vad är bättre än att vi fyller på vårt svenska vardagsspråk med andra nyord än bara finska och engelska.