Öppet brev till familje- och omsorgsminister Krista Kiuru

Finländarna har varit bra på att hålla tillbaka coronaepidemin. Detta har sparat många liv men förfarandet har även förorsakat stora motgångar för enskilda medborgare och företag under det gånga året. Nu genomförs som bäst en lyckad vaccinationskampanj.

Tack vare vaccinationerna har mängden coronarelaterade dödsfall sjunkit till nära noll och bara cirka 30 personer är nu inlagda på lasarett på grund av coronarelaterad problematik. På en befolkning uppgående till ca 5½ miljoner är detta väldigt lite.

Vi översköljs dessvärre fortfarande dagligen av coronarelaterad information med en betoning på negativa fenomen. Det verkar vara ett självändamål att ha låga smittotal. Restriktionerna hålls kvar och man hänvisar till gränsvärden som man kom överens om innan vaccinationskampanjen kom i gång på allvar och innan man såg vilken effekt vaccinerna har.

I det här skedet undrar vi vilket problem skulle hinna utvecklas om man hävde restriktionerna med tanke på hur snabbt vaccinationerna fortskrider. De mest ologiska, till exempel krav på färskt negativt testresultat trots fullvaccinering och att myndigheter avråder från ”onödigt” resande torde kunna hävas genast utan konsekvenser.

Varför upphävs nu inte reserestriktionerna åtminstone till Europa och övriga Norden? Är det fortfarande motiverat att fortsätta med den dagliga sifferexercisen med bekräftade covid-19-fall?

Kan man frångå det stela kravet på 12 veckor mellan första och andra dosen? Exempelvis i Sverige är tiden mellan första och andra dosen betydligt kortare.

Johan Werkelin

Anders Järvenpää

Åbo