Ondskans makter – och godhetens

Eftersom jag jobbar på ett bibliotek händer det att jag rör mig mellan bokhyllorna.

Det känns oftast fridsamt och trevligt – det är någonting som jag känner till, denna lugnande miljö är ett tryggt och bekant vardagssammanhang.

Detta gjorde jag även på en vanlig måndag då jag hade ett ärende att ta hand om bland hyllorna.

Plötsligt, på min vardagliga väg mitt bland böckerna, kom jag att tänka på grymheterna i Ukraina.

Därmed förstördes lugnet och harmonin.

Det hände någonting inne i mig, så att jag nästan brast i gråt.

Det kan hända att det var diskrepansen mellan min lugna vardagsvandring och hemskheterna ute i världen som orsakade den häftiga reaktionen.

Reaktionen kom så plötsligt och var så överrumplande att jag fick stanna upp ett tag, pusta ut och lugna ner mig själv.

Hör du, gubben, du har ett ärende att ta hand om och du ska inte rasa ihop, hörde jag mig själv tänka.

Efter en kort stund kunde jag fortsätta min vardagsvandring, men den plötsliga erfarenheten var någonting som jag tog med mig från den jobbdagen.

Jag tror att många av oss har reagerat på något kraftigt sätt på de grymma nyheterna från Ukraina.

Min egen reaktion mellan bokhyllorna påminde mig om ondskans närvaro i vår värld.

Världen är full av grymheter, lidande, ondska och orättvisa, och just nu har dessa manifesterats ganska nära oss.

Det som pågår i Ukraina utgör förstås ett extremt exempel på ondskans makt, men ondskan kan klä sig i olika kläder.

Tänk bara på Hannah Arendts begrepp ”den banala ondskan” som hon mötte i nazibyråkraten Eichmann.

För att inte tala om den strukturella orättvisa som på många olika sätt präglar vår värld – vår västerländska välfärd och utvecklingsländernas fattigdom som ett exempel.

Det är lätt att vara chockerad framför TV-nytt, men samtidigt är det sorgligt att tänka sig att ondskan i dess olika former – även de extrema – är någonting som människor är kapabla till.

De som har utfört barbariska handlingar i Ukraina är också någons barn.

Det som behövs här och nu är motstånd, tror jag.

Där, mitt bland hyllorna, bestämde jag mig för att börja med mig själv och mina egna tankar.

Jag får känna sorg och hopplöshet inför det som sker, men jag kan också motstå ondskan i mina egna tankar.

Jag kan påminna mig om hoppets, godhetens och solidaritetens möjligheter.

Och ibland kan tanken omvandlas till en gärning – vi har många möjligheter att visa solidaritet.

Vi människor kan utföra hemska handlingar och upprätthålla olika slags orättvisor, men vi kan också vara solidariska, givmilda och konstruktiva i det godas tjänst.

Reaktionerna på kriget i Ukraina har också aktualiserat människors goda sidor.

Också godheten kan ta sig många olika uttryck.