Omnia vincit amor – tankar om en arkitekt och kärlek
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Boktankar. En av mina visa arbetskamrater lärde mig ungefär för 25 år sedan att en utmärkt roman kan berätta eller avslöja mera om livet och samhället än tio statistiska forskningar. Det blev jag påmind om igen när jag fick en roman, på finska, av en dam som bor en våning över mig i samma trappa. Vi har deltagit i samma prosakurs i Bokens hus i Åbo.
Först blev jag litet arg. Huvudpersonen – hon – lyckades med nästan allt. Hon fick stöd – både hemma och av fördomfria lärare inom områden, där kvinnorna inte än hade krossat glastak. Hon kallas Olivia, eftersom hon kallades så som barn av föräldrarna.
Att jag blev litet arg beror också på att jag brukar tänka på liv och samhälle ur de människors synvinkel som varken har det så bra i livet eller framgång i tävlingssamhället. Jag hör inte till de sistnämnda, som inte alls tycks finnas i boken.
Det första året som nämns om Olivias liv är 1879. Kanske var det bra att jag inte tänkte på det så mycket, när jag fortsatte att läsa. Då kunde jag ha upptäckt tidskontexten, men det gjorde jag inte förrän jag läste att bokens Olivia ungefär trettio år senare hade vunnit många herrar i sitt områdes planingstävlingar.
Jag, som både har blivit utskälld och tackad för feminism, blev naturligtvis glad. Så småningom började jag förstå hur stränga och stela könsgränserna eller -rollerna för över ett århundrade sedan var.
År 1911 flyttade Olivia från Tammerfors till Jyväskylä, som var min andra studiestad ett halvt århundrade senare. Där studerade jag pedagogik och mötte en fattig och anspråkslös flicka. I hennes lilla underhyresbostad läste vi tillsmmans kärleksdikter bl.a. av Katri Vala. Och om nätterna cyklade vi till Tuomiojärvi och badade nakna.
I samma stad möter även Olivia en kvinna, Johanna. De blir först vänner och senare livspartners. Johanna är kanske överaktiv, hon har ideer, som Olivia kanske ska planera noggrannare, medan Johanna som har pengar betalar.
Jag kan gissa vad som händer år 1918. Johanna stöder de vita och hjälper dem på många sätt, Olivia hjälper på sitt tystlåtna sätt, men är samtidigt sorgsen, vågar jag tolka. Men vem är jag att värdera deras val.
Johanna blir som första kvinna i Finland ekonomiråd. De lever tillsammans rikt på många sätt. De reser omkring Europa, Paris är deras favorit och de väljer inte de billigaste hotellen.
Till slut förstår de att kärlek vinner över pengar och framgång, eftersom kärleken kan aldrig vara fel även om det på den tiden ansågs vara sjukdom, brott eller synd, skriver och anser min vän från övre våningen i boken som heter "Valosta rakentuvat huoneet".
När jag fick boken av författaren Pirkko Soininen, som skrivit den, visste jag mycket litet om arkitekt Wivi Lönn (1872 –1966) och ingenting om Hanna Parviainen (1874-1938), Finlands första kvinnliga ekonomiråd.
De krossade båda glastak – Wivi i arkitektur och Hanna i ekonomi. Och tillsammans slog de sönder tabut om kärlek mellan två människor av samma kön.
Jag har bara hittat en byggnad i Åbo, som Wivi Lönn har planerat: Åbo Svenska Samskola eller Samsis, vacker jugend och utmärkt placerad på Torngatan 3.
Omnia vincit amor, kärleken övervinner allt.
Leo Lindstedt
Skribenten vill gärna krossa ett tabu eller något förbjudet Åbo