"Om vi inte får ordning på övergödningen i Östersjön kan det uppstå otrevliga namn på våra vatten: Slemfjärden, Stankfladan och Algsoppan"

Vi måste börja tänka på skärgården på ett nytt sätt. Den är inte en samling holmar och skär som omges av vatten. Skärgården är ett vattenområde, ställvis så grunt att bottnen tittar fram. Vattenområdet är stort men vattenmängden ringa.

Vårt innanhav är inte ett hav. Östersjön är ett flackt istida avrinningsområde. En samling breda åar med mynning i danska sunden. Lite kommer det nog vatten in uppströms också med en lätt salthalt som resultat. Men det gör inte vårt vattendrag till hav.

Medeldjupet i Östersjön är bara 55 meter. Ett annat stort vattendrag - Amazon-floden - har ett medeldjup som varierar mellan 15 och 50 meter.

Ganska lika alltså. Övre Sjön mellan USA och Kanada är med 147 meters medeldjup nästan tre gånger djupare än Östersjön. Vill vi jämföra med riktiga hav hittar vi Svarta havet med ett medeldjup om 1253 meter och Medelhavet med en och en halv kilometer. Det finns 173 gånger mer vatten i Medelhavet än i Östersjön.

Vi vet alla hur lätt det är att smutsa ner grunt vatten. Man tvättar händerna efter något grovjobb och vattnet i tvättfatet blir smutsigt.

Man skalar potatis och vattnet grumlas. Man tvättar kläder i en balja och fort är vattnet mörkt. Samma sak är på gång med Östersjön.

Naturen ser själv till att näringsämnen spolas ner från landmarker till vattendragen. Ligger det gödslade åkrar på regnvattnets väg blir effekten oerhört mycket större och värre. Därtill har vi stora samhällen och fabriker vid Östersjöns kuster samt en livlig fartygstrafik.

Utsläppen ackumuleras i Östersjön och vattnet börjar må dåligt. Även om vi slutar släppa ut gifter och näringsämnen tar det en lång tid innan vattnet blir friskt igen. Vi har ingen tid att förlora.

Och det är inte bara vattnet det gäller utan också havsbottnen. Förr var det vanligt att tänka att man kan kasta i havet allt man vill bli av med och det försvinner på något behändigt sätt. Nu vet vi att allt sedimenteras på bottnen och påverkar naturen där nere.

Därför skall vi börja tänka på skärgården som ett vattenområde och inte en samling skär. Vi kan ta modell från julbaket. Det fina med att baka pepparkakor är inte pepparkakorna utan degen som ligger mellan dem. På samma sätt skall vi fästa uppmärksamhet vid vattnet i skärgården. Det är vattnet som skall vara den läckraste delen.

Vi kunde börja med att ge våra vikar och fjärdar ordentliga namn. Läser man sjökortet märker man att de flesta vattenområdena i skärgården har fått namn av det land de ligger nära. Vi har Hangö västra, Gullkrona fjärd, Haraskärsfjärden, och så vidare. Norrfjärden, Västerfjärden, Österfjärden, Kyrkfjärden och andra fjärdar har namn som utgått från landområdet nära inpå.

Kunde vi inte ge vattenområdena sina egna namn? Vi har ju redan Erstan, Skiftet, Jungfrusund och sådana. Det finns också Simpgropen och Yxfjärden. Vi kan hitta på mera. Hur skulle det vara med Älgvattnet där man sett älgar simma, Flundredjupet där man fiskat flundror, Abborplasket där fisken hoppar, Bränningsfjärden där vågorna ofta är stora.

Kanske Klarningen där vattnet är ovanligt klart och Algfriheten där man inte upplevt alger. Havsängen kunde vara namnet på en fjärd där marinbiologer har hittat välmående sjögräs på bottnen. Tångtrasslet kunde vara namnet på en liten vik med mycket blåstång. Alla kunde hitta på sina egna namn för när vi namnger något så bryr vi oss också mer om det.

Om vi inte får ordning på övergödningen i Östersjön kan det uppstå otrevliga namn på våra vatten: Sörjedjupet, Ruttenviken, Slemfjärden, Slamsundet, Stankfladan och Algsoppan.

Här kan du läsa fler artiklar av Mårten Mickos.