Om strejkerna irriterar uppmanar jag dig att skicka din feedback till regeringen
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Den här veckan har arbetstagare i hela Finland genomfört omfattande strejker och en stor demonstration mot Orpo-Purra-regeringens planer på historiskt drastiska och ensidiga försämringar i arbetsvillkoren och arbetslöshetsunderstödet.
De planerade reformerna riktas mot allt från anställningsskyddet och strejkrätten till det inkomstrelaterade arbetslöshetsunderstödet och kommer därför att drabba alla finländska arbetstagare.
Därför har arbetstagare från alla de stora fackförbunden deltagit i strejkerna, som genomförts inom många olika branscher: de stora detaljhandelskedjorna, småbarnspedagogiken, post- och transporttjänsterna och energisektorn – listan över yrkesgrupper är lång.
Det gemensamma budskapet från arbetstagarna till regeringen är tydligt: Aldrig i livet! Regeringens så kallade arbetslinje är arbetsgivarnas önskelista.
Men den kommer inte att lösa de stora problemen på arbetsplatserna – som låg produktivitet, brist på kunnig arbetskraft och brister i arbetsvälmåendet.
Att till exempel göra det lättare att avskeda, begränsa strejkrätten, försvaga arbetslöshetsskyddet eller minska incitamenten för deltidsarbete kommer inte att göra den finska arbetstagaren mer kompetent eller mer välmående. På många sätt gör dessa förändringar arbetslivet mindre tryggt och mer krävande.
Regeringens planer kommer att rasera det förtroendet mellan arbetsmarknadsparterna och leda till att arbetsvillkoren i många avseenden kommer att vara sämst i Norden här i Finland.
Trots att regeringen gärna talar om en nordisk modell har man nu bara valt att genomföra saker som gör livet sämre för arbetstagarna i Finland än i länder som Sverige och Danmark.
Alla de aspekter som är bättre annanstans, och en strävan till att skapa förtroende och en bättre förhandlingskultur lyser med sin frånvaro i regeringsprogrammet.
I de nordiska länderna är det normal praxis att arbetsmarknadsparterna förhandlar om löner och centrala anställningsvillkor sinsemellan.
Det leder till beslut som tar hänsyn till båda parternas synpunkter och som båda parterna kan förbinda sig till på lång sikt.
Högerregeringen har valt en helt annan linje.
De har gjort sig till en part i konflikten genom att föra vidare ensidiga försämringar i arbetstagarnas rättigheter, och har valt att göra det genom att åsidosätta hela förhandlingssystemet.
Resultatet blir en total kollision på arbetsmarknaden, och sår som kommer att ta länge att läka.
De strejkande arbetarna har anklagats för att göra partipolitik och strejkerna har kallats för ett förakt för valresultatet och demokratin.
I ett demokratiskt samhälle är förenings- och mötesfriheten grundläggande rättigheter, och arbetstagarna har all rätt att försvara sig mot de försämringar som nu planeras.
Professor emeritus i arbetsrätt Seppo Koskinen har sagt att de planerade begränsningarna av strejkrätten begränsar arbetstagarnas yttrandefrihet och är mer typiska för auktoritära samhällen.
Det är också en del av demokratin att partier i val öppet berättar vilken politik de kommer att föra när de väl sitter vid makten.
Att inte berätta om sina planer under valkampanjen och sedan försvara en impopulär politik med att den har ”folkets stöd”, är inte direkt något jag skulle kalla demokratiskt.
Varje regering väljer hur den bedriver sin politik och står för konsekvenserna av de val den gör. Vi lever i osäkra tider, ekonomin har dykt och nu sår regeringen bara mer osämja bland finländarna.
Om strejkerna irriterar och gör livet svårt, bör du därför skicka din feedback till Petteri Orpo, Riikka Purra och deras regering.
Här kan du läsa fler kolumner av Li Andersson.