Om miljöansvar betonas som en av grundstenarna för hela vårt samhälle är det stort, riktigt stort.

När dess rektor lyfter upp klimatfrågan som det centrala inför det nya läsåret i samband med universitetets inskription är det inte vem som helst som talar, utan en tung röst, som inte bara universitetsfolk borde lyssna på.

Hans budskap förtjänar att uppmärksammas av en betydligt större publik.

Åbo universitets rektor Kalervo Väänänen sätter stadigt ner foten i sitt inskriptionstal inför höstterminen och i ett inlägg på universitetets blogg.

Hans ståndpunkt är att miljöansvar och ansvar för vår allas gemensamma livsmiljö är något som måste ses som en liknande grundläggande värdering som demokrati, mänskliga rättigheter och rättstaten.

– Hur gärna vi än skulle vilja leva i en egen bubbla där man inte måste bry sig om övriga arters inverkan på oss, är det inte möjligt.

Han betonar att det inte bara handlar om miljöns tillstånd, utan också om matproduktionen, om rent vatten och om sjukdomsalstrare, det vill säga om livets grundförutsättningar.

Det är en intressant och kanske också utmanande tanke han för fram. Skulle miljöansvar vara lika viktigt som demokrati?

Och mänskliga rättigheter, som länder i västvärlden skattar så högt? Skulle miljöansvar jämställas med dem?

Rättstaten är ett grundläggande fundament i vårt samhälle.

Att en universitetsrektor säger att omsorg för vår livsmiljö borde vara lika grundläggande som rättstaten förtjänar att slås upp stort. Det handlar om vilka värderingar vi vill att vårt samhälle ska bygga på.

Om miljöansvar betonas som en av grundstenarna för hela vårt samhälle och vårt sätt att tänka är det stort, riktigt stort.

Han hänvisar till forskningsrön som under de senaste månaderna har publicerats i ledande internationella vetenskapliga tidskrifter och säger att vi är på väg mot häftiga förändringar, som skakar olika ekosystem, med en fart som är snabbare än vad vi ännu nyligen trodde.

Som exempel på förändringarna nämner han den biologiska mångfalden som krymper, då arter dör ut. Det kan få oanade följder också för människan, som art. Det är det vi inte kan strunta i, hur gärna vi än vill flyta runt i vår bekväma bubbla.

Som den universitetsrektor han är lyfter han fram universitetens roll.

– Vi behöver väldigt mycket ny information, ny teknologisk forskning och utvecklingsarbete för att skapa sätt att göra saker på med utgångspunkt i en hållbar utveckling.

Men framför allt, dundrar han, behöver vi en snabb attitydförändring när det gäller vårt förhållningssätt till den livsstil som belastar miljön och klimatet.

Attitydförändringen må ha lyfts fram otaliga gånger tidigare, men eftersom det fortfarande finns mycket att göra på den fronten, må den lyftas fram gång på gång, tills en förändring verkligen kan skönjas.

Enligt Väänänen har alla vid universitetet en uppgift här. Det är en av styrkorna med ett mångvetenskapligt universitet. Han säger att han inte kommer på en enda fakultet eller administrativ enhet som inte skulle kunna vara delaktig i att skapa förhållningssätt som utgår från en hållbar utveckling och innovationer som stöder att vår livsmiljö bevaras också för kommande generationer.

Han säger att var och en måste göra sitt yttersta så att också våra barn och barnbarn kan leva på den här planeten.

Det må låta som en kliché, men ska tas allvarligare än så. Vad gör man med en planet som man inte kan leva på?

Hållbar utveckling är med andra ord ett genomgående tema för Åbo universitet under det pågående läsåret. Jaha, säger någon och rycker på axlarna. Vem har inte hållbar utveckling som tema nu för tiden?

Det var som sagt det där med attitydförändringen, som också behövs.

Vi fick en försmak i somras om vad vi kan ha att vänta i temperaturväg, om klimatet förändras så att det blir varmare i Finland än tidigare. "Nödår", skriver Suomen Kuvalehti (21.9.2018) med stora bokstäver på omslaget till sitt senaste nummer och konstaterar att rågskörden i Finland i år blir lika dålig som under nödåret 1867.

Så länge utvecklingen fortsätter behövs uppmaningar till förändring. Att de kommer från högt uppsatta personer vid institutioner som bland annat utbildar framtidens ledare inger hopp.

Varför inte ta TY:s rektor på orden och börja se miljöansvar som en grundläggande värdering?

Vilka är alternativen?