Om kritiskt tänkande
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
”Jag uppmanar alltid mina elever till att tänka kritiskt” konstaterade en kollega vid ett teammöte på Själö inom ramen för skolresurs.fi-verksamheten vid Åbo Akademi.
På mötet diskuterades hur vi skall arbeta för att öka intresset för och utveckla nya undervisningsmetoder inom naturvetenskapliga ämnen, från småbarnspedagogik till andra stadiets utbildningar. Kommentaren gavs i en allmän diskussion om hur elever och studerande i gemen samlar information och hur de behandlar sina källor på ett kritiskt sätt.
Det finns knappast någon lärare som motarbetar analysförmåga och kritiskt tänkande hos sina elever. Tittar vi i Grunderna för läroplanen för den grundläggande undervisningen 2014 (GLP2014) så förekommer ordet ”kritisk” hela 115 gånger.
Ordet ingår i alla sammanhang och inom alla ämnen från att eleven skall lära sig att ”kritiskt diskutera värden och värderingar”, ”uppmuntra till kreativt och kritiskt tänkande”, att ” kritiskt granska information i olika former” och ”en bildad människa kan använda information på ett kritiskt sätt”, etc (fria citat ur GLP2014).
Kollegan på Själö fortsatte ”men när jag säger att källan till något påstående är forststyrelsen, så säger eleverna att man inte kan lita på forststyrelsen”. Kommentaren fick mig att stanna upp. Vi ser det alltför ofta. Inte lita på myndigheter eller vetenskapen.
Varför är det så? Är det månne så att vi i kritiskhetens namn blir så kritiska att vi inte ens förstår vad vi skall vara kritiska mot?
Samtidigt som jag håller på och funderar hur jag skall skriva denna text deltar jag som åhörare i ett samtal i samband med boksläppet av ”En strävan mot sanning” skriven av professor Bengt Kristensson Uggla. Jag fick mycket att tänka på.
I boken skriver författaren träffande att ”I stället för att äga sanningen får vetenskapen nöja sig med evidens”.
Evidens, fortsätter Kristensson Uggla, är ”vetenskapliga belägg som är häftade med ett visst mått av osäkerhet”, medan evidensbasering handlar om att ”systematiskt sammanställa och kvalitetsgranska all relevant och tillgänglig litteratur med siktet inställt på att etablera den högsta möjliga grad av evidens som man för tillfället kan uppnå”.
På basen av denna definition blir skillnaden mellan kritiskt tänkande och evidensbasering stor. Det är enkelt att vara kritisk. Men om vi är kritiska mot källor och faktatexter utifrån våra egna politiska eller ideologiska värderingar kan vi enkelt förkasta källor som inte stämmer överens med våra egna uppfattningar.
Evidensbasering kräver att man samlar in alla (vetenskapliga) belägg för ett argument, även de som kanske inte riktigt passar in med egna åsikter. Den svåra kvalitetsbedömningen av den befintliga kunskapen får då större tyngd än endast kritisk granskning.
Evidensbaserad argumentation ökar kunskapen på ett helt annat sätt, i synnerhet om en kritisk granskning är färgad av åsikter och okunskap. Det blir skillnad mellan kunskap och åsikt.
En viktig ingrediens för att evidensbaseringen skall fungera är tillgång till all litteratur. Här har ju internet verkligen skapat nya möjligheter.
Men den evidensbaserade kunskapen förs huvudsakligen fram i böcker eller i vetenskapliga journaler med publicerade sakkunnigbedömda (peer-reviewed) artiklar. Dessa finns ofta bakom betalmur och är därmed inte fritt tillgänglig för vem som helst.
I Finland har vi sett att tillgången till journaler har minskat i takt med att prenumerationspriserna har ökat.
Undervisningsministeriet har, tillsammans med övriga nordeuropeiska länder gått i bräschen för att se till att vetenskapsmän öppnar upp sina data och analyser publicerade i journaler så de blir fritt tillgängliga via den s.k. öppna vetenskapspolicyn.
Evidensbaseringen blir då enklare att göra, trots att vi fortfarande måste dras med det faktum att vi även måste klara av att tillgodogöra oss de vetenskapliga beläggen.
Men kanske borde vi nu skifta fokus och börja lära våra elever och studenter att basera sin kunskap och bildning på evidens i stället för kritisk granskning? För tillfället utarbetas Grunderna för läroplanen i gymnasierna 2021 (GLP2021), som skall träda i kraft 2021.
Efter en snabb titt i det preliminära utkastet så saknas ordet evidens helt och hållet, men ordet kritisk återfinns i stort sett som i GLP2014.
Evidens borde få prioritet över kritiskhet.
Ronald Österbacka
Professor i fysik, Åbo Akademi