Om hela världen talade svenska

Vad skulle du göra om du vaknade en dag och hela världen talade ditt språk? Skulle du jubla av glädje eller skrika av skräck?

Det är inte e n helt omöjlig fråga i en tid då tekniken utvecklas i rasande fart och gör det möjligt att översätta text och tal på ett ögonblick. Språkbarriärer rivs ner. Vi kan kommunicera över språkgränserna och få tillgång till information, tjänster och kunskap på vårt eget modersmål – oberoende av originalspråket.

För dig skulle världen verka svensk. För din spanska granne skulle den däremot te sig spansk, och för din ukrainske vän – ukrainsk.

Men är det verkligen en dröm som går i uppfyllelse? Eller finns det en baksida med att kunna sköta precis allt på vårt eget språk?

Det är ingen tvekan om att automatiska översättningar har många fördelar, särskilt för små språk som annars riskerar att hamna i skymundan, marginaliseras – och i värsta fall – dö ut i en globaliserad värld. Men automatiska översättningar är inte perfekta, och kan inte ersätta den mänskliga faktorn som är så viktig för att förstå nyanser, kultur och kontext.

Om vi kan göra allt på vårt eget språk, riskerar vi drabbas av en slags språklig lathet. Varför skulle vi anstränga oss att lära oss nya språk om vi kan sköta allt på svenska?

Men att lära sig ett nytt språk är inte bara en fråga om ord, grammatik och meningsbyggnad. Det är en resa genom kulturer, historia och mänskliga relationer. I en orolig värld kan flerspråkighet och kulturell medvetenhet vara en nyckel till förståelse över gränserna.

Ett språk förmedlar också mer än bara själva orden – en välskriven text väcker känslor och kan få oss att rysa av skräck eller fälla en tår av glädje. En automatisk översättning kan däremot inte alltid fånga upp de fina nyanserna och stämningarna som finns i ett språk, speciellt om det gäller skönlitteratur, poesi eller humor. En dikt översatt från engelska till svenska av Google Translate lämnar en hel del att önska.

Automatiska översättningar är inte heller alltid korrekta eller pålitliga – de kan innehålla fel, fördomar eller skevheter. Skillnader i språkens uppbyggnad kan också ställa till det. Ta en så enkel sak som att översätta finskans ”hän” till svenska – är rätt motsvarighet han, hon eller hen? Och vad händer om tekniken sviker oss – hur ska vi då kunna kommunicera och förstå varandra?

År 2019 hade jag nöjet att på uppdrag av tankesmedjan Magma utarbeta en rapport om AI och svenskan i Finland, med målet att lyfta fram finlandssvenskans, och alla dess dialekters, möjligheter och behov i den tekniska utvecklingen. För några veckor sedan hade jag den stora äran att hålla festtalet under Svenska dagen-festen i Sigynsalen på samma tema.

Kontentan är fortsättningsvis den samma – det är viktigt att värna om finlandssvenskan i en tid som präglas av engelskans frammarsch och en allt snabbare teknikutveckling.

Men samtidigt som vi värnar om vårt modersmål, behöver vi komma ihåg värdet i att lära oss andra språk.

Så även om jag uppskattar bekvämligheten med automatiska översättningar och alltid väljer svenska i snabbkassorna – vilket för övrigt är ett enkelt och konkret sätt att bidra till statistiken som visar att stödet för svenskan behövs – plockar jag varje kväll fram min språkinlärningsapp för att träna på spanska.

Inte för att jag är rädd för att hela världen en dag kommer att tala spanska, utan för att öppna nya dörrar, bygga broar och förbättra min förståelse för olika kulturer och perspektiv.

Här kan du läsa fler kolumner av Linda Mannila.