Ödesdigert med landskapsskatt
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
LANDSKAPSREFORMEN. Debatten om vårdreformen går på högvarv och överslagen och fake news om den blir allt kraftigare. De som kritiserar den mest har gratis personalhälsovård, privata sjukförsäkringar eller gott om pengar att anlita privata läkarcentraler. Därtill märks tydligt att dessa prioriterade grupper inte vill att vanligt folk från dagens hälsocentraler börjar fylla väntrummen på privata läkarcentraler som gör avtal med landskapen.
Det som nu engagerar de häftiga motståndarna är att varje landskap bör ha egen beskattningsrätt utan att alls veta vad de pratar om. Det största vårdproblemet i dag i Sverige är den vida differensen mellan rika och fattiga landsting. Därför är Sverige intresserat av den skattemodell som Finland byggt upp för sina landskap. Den står för bästa möjliga solidaritet och jämlikhet, begrepp som vänstern och SFP nu hårt bekämpar. Vi vet även hur hårt huvudstadsregionen bekämpar att fattigare områden i landet skulle få jämlikare vård, man vill slå vakt om sin prioriterade ställning med rika resurser. Det är skrämmande hur diskrimineringslusten härjar i Finland och som nu blottar sig.
Vårdreformens beskattningsform är utmärkt då den fördelar resurserna så rättvist som möjligt.
Man utgår från landskapens befolkningsantal, åldersstruktur, ytstorlek, skärgårdsförhållanden och språkförhållanden. Bättre utgångspunkter kunde man inte tänka sig. Landskapsskatten blir 12 procentenheter av kommunalskatten och från den gemensamma skatteuppbörden fördelas pengarna sedan rättvist. Men de landskap som förlorar pengar är förgrymmade att det till de fattiga landskapen överförs medel för jämlikhetens skull och för att grundlagen ska förverkligas om medborgarnas jämlikhet inför lagen.
Statsrådet har räknat ut att en landskapsskatt i t ex Kajanaland borde vara 30 procent i stället för 12 procent för att kunna erbjuda en kvalitativ vårdnivå jämfört med andra landskap om landskapen skulle ha egen beskattningsrätt. Det vore en omöjlig situation.
Kyösti Kurvinen (ÅU 3.5) har helt missat att expertisen stöder vårdreformen. Vår nuvarande JK, Tuomas Pöysti, var i flera år projektchef för den, ministeriet är fyllt av vårdexperter som utarbetat den, landets expertorgan THL, institutet för hälsa och välfärd, stöder den och en referensgrupp av bästa vårdexperter från EU-länder och universitet stöder den och de flesta av våra sjukvårdsdistrikt stöder den. Kurvinen hänvisar till VD för HNS Aki Linden och hans kritik som han riktade då han trodde att specialsjukvården ges samma valfrihet som grundvården. Men specialsjukvården sker fortfarande med remisser till centralsjukhus och universitetssjukhus. Valfriheten gäller grundvårdens allmänläkare och ingalunda så att man fritt väljer specialistläkare.
Ödets timme närmar sig och fälls reformen innebär det hårda följder för speciellt de fattiga och äldre vårdbehövande och vårdmisären tilltar. Måtte riksdagen känna sitt ansvar.
Bo Holmberg
Karis