"... och fred på jorden ..."

Litet före jul var jag ombedd att lägga fram några tankar inför den då förestående helgen. Sammanhanget var en förening som står uttalat fri i förhållande till varje religiös organisation.

Det hela fick mig att tänka på en rad händelser under det gångna året och hur de alla kan knytas till det som många av oss kallar julevangeliet.

De senaste månaderna har julfesterna i de finländska skolorna än en gång varit föremål för diskussion.

Och vår högsta juridiska instans har slagit fast att kyrkor är en olämplig plats för ändamålet. Det strider mot religionsfrihetslagstiftningen, menar justitieombudsmannen.

Kanske har den rättslärde rätt i sin tolkning, även om jag anser att det religionsbegrepp som han utgår ifrån gärna kunde ha diskuterats mera. Samtidigt är situationen olycklig, för att inte säga tragisk.

Kärnan i julberättelsen handlar, som de flesta av oss vet, om ett litet nyfött barn. Ett spädbarn är bland det mest oskyddade och sårbara bland människor.

Ett litet barn är helt utlämnat till dem som omger det. Varje barn är en utmaning för oss som vill bestämma, över våra egna liv och gärna också över andras. Ett människobarn innebär genom sin blotta existens, genom att finnas där, att vi andra måste göra något – för barnets skull.

Julberättelsen pekar på att den här insikten kunde få prägla en hel livshållning. Att förstå människans liv i det perspektivet är att förstå det på ett radikalt annat sätt än mycket av det vi och vårt samhälle idag vilar på.

Barnen i al Hol aktualiserar det här. De utmanar oss att göra något, vilket vår regering nu verkar förstå. Barngenerationen representerad av Greta Thunberg ställer oss inför det här. Vi utmanas att glömma oss själva, vår egen säkerhet och vår egen bekvämlighet, till förmån för de svaga.

Små barn och den unga generationen är för sin framtid beroende av de vuxna, av dem som har makten att fatta beslut, att få något gjort.

Lukas berättar i julberättelsen hur herdar kring Betlehem omgavs av änglar som deklarerade fred på jorden när man tar till sig julnattens budskap om det lilla barnet.

Änglar – finns dom, kan vi skeptiskt fråga. Men då missar vi den kärna som berättelsen innehåller. Djupast sett står vi här inför en moralisk utmaning. Det är samma moraliska utmaning som det globala samhället försöker komma till rätta med genom deklarationerna om mänskliga rättigheter.

Rättigheterna behövs för att skydda dem som är allra svagast i våra samhällen. Det känns därför tragiskt, när de mänskliga rättigheterna med talet om religionsfrihet skapar hinder för att vi gemensamt kunde stanna inför berättelsen om det lilla barnet.

Julevangeliet kan tala till oss som människor, oberoende av var vi känner att vi hör hemma i religionens värld. Den poängen kan vi hoppas blir än tydligare under året som kommer.