Nytt experiment med basinkomst behövs

Påståenden om det omöjliga i att finansiera ovillkorlig basinkomst kan omedelbart kastas i soptunnan.

Enligt Helsingin Sanomats gallup år 2013 förespråkade 60 procent av de tillfrågade en basinkomst, medan över 70 procent av de arbetslösa och Vänsterförbundets anhängare talade för basinkomst.

Finlands experiment om basinkomst byggdes på alltför snäv basis då det omfattade endast 2 000 personer och alla var långtidsarbetslösa.

Regeringens mål var att få autentisk information om hur experimentet skulle påverka de här personernas sysselsättning.

Men experimentet var inte baserat på verklig, ovillkorlig basinkomst.

Många i Finland har misstänkt att regeringen medvetet hade bestämt att organisera ett felaktigt experiment för att undvika de goda effekterna av ett äkta experiment.

Det finns två partier i Finland som kraftigt driver på ett nytt, genuint experiment med basinkomst: De Gröna och Vänsterförbundet. Det gör naturligtvis också Nätverket för basinkomst, BIEN Finland.

Det är mycket viktigt att den nya regeringen, där förhandlingarna som bäst pågår, snarast möjligt fattar ett beslut om att organisera ett experiment med basinkomst under den nya mandatperioden.

Experimentet borde då omfatta flera grupper, som exempelvis små- och mikroföretagare, som är mycket viktiga för samhället, egenföretagare, studenter, frilansare, konstnärer, deltidsarbetare, korttidsarbetare, arbetare med noll-kontrakt – och dem som har fallit igenom alla skyddsnät och inte är delaktiga i samhället.

På det sättet skulle experimentet bli mer giltigt och dess dynamiska effekter kunde utvidgas till att gälla för hela nationen.

För pengarna för ett nytt experiment finns redan om vi tror på en artikel i Helsingin Sanomat (27.4.2018), enligt vilken finska skattebetalare (2016) betalade ”arbetslöshetsersättning på 4,97 miljarder euro, utkomststöd på 734,5 miljoner euro och bostadsbidrag på 1,9 miljarder euro". Från denna pott över 7 miljarder euro för socialbidrag är det lätt att ta pengar för ett nytt experiment eller i alla fall tillräckligt mycket pengar för de statligt budgeterade socialbidrag som skulle ha betalats ut till personer som lever på sociala och andra subventioner, också utan experiment.

Om pengarna i slutändan inte räcker till kan man få medel för att finansiera experimentet genom att nedmontera stora delar av den enorma och mycket dyra byråkratin. Det skulle innebära att ett större antal socialarbetare kan befrias från sitt jobb och hänvisas till människor som behöver äkta socialhjälp.

På så sätt kunde de kostnadsbesparingar, som skulle uppstå som en följd av de f.d. stödmottagarnas rejält förbättrade livsförhållanden, slutligen täppa till ett potentiellt finansieringsunderskott.

Tack vare basinkomsten insjuknade färre också i olika sjukdomar, och psykiska problem och narkotika- och alkoholmissbruk minskade markant.

Jouko Hemmi