Nyårslöften – dömda att misslyckas?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
När det nya året försiktigt hunnit ta sina första trevande steg reagerar jag på att det är något som saknas i diskussionerna med vänner, i mitt flöde på sociala medier, på löpsedlarna. Vart har alla nyårslöften tagit vägen?
Nyår har länge varit synonymt med en önskan om att förnya och förbättra sig själv.
Gymmedlemskapen går åt som smör på heta stenar, cigaretter fimpas vid tolvslaget för att ge utrymme åt en ny, nikotinfri livsstil, och januari är den månad då flera vill försöka avstå från alkohol.
De senaste åren tycker jag mig dock ana en förändring i hur vi pratar om dessa önskade livsstilsförändringar. Det verkar finnas en viss skam i att vilja avge ett nyårslöfte. Att vara en av de där som ivrigt köper gymkort och nya träningskläder i januari för att sedan ge upp långt innan snön hunnit smälta är lite pinsamt.
Det verkar finnas en medvetenhet om att många av våra nyårslöften inte håller.
Man kan fråga sig om det alls är värt att försöka lägga om sin livsstil en gång per år om man ändå inte lyckas hålla fast vid löftet hela året.
Jag tänker tillbaka på den där ena sommaren jag faktiskt lyckades ge mig ut och jogga tre gånger i veckan under en hel sommar, på de ungefär tjugo gånger jag lyckats sluta bita på naglarna, på de där augustikalendrarna jag tagit i bruk för att äntligen få en överblick över min tid.
Är det inte värt något att jag i augusti och halva september har rätt bra koll på min tid varje år även om resten av året ofta är rätt kaotiskt?
Jag joggar inte längre, jag biter fortfarande på naglarna och jag har för tillfället inte någon fungerande kalender, men betyder det att alla de gånger jag faktiskt lyckades börja med en ny sund vana bara är misslyckanden?
Mår jag inte bättre av att jag med några års mellanrum faktiskt lyckas börja träna lite, även om det inte håller i sig?
Var inte de där månaderna med vackra naglar rätt roliga ändå, även om jag sedan alltid förfallit till nagelbitande igen?
Är det inte värt något att jag i augusti och halva september har rätt bra koll på min tid varje år även om resten av året ofta är rätt kaotiskt?
I en av mina favoritpoddar, Dumma människor, en psykologipodd av Björn Hedensjö och Lina Thomsgård förklaras olika märkligheter med människors psyke och hur de påverkar vår vardag.
I ett avsnitt pratar de om det som kallas nystartseffekten, en överdriven optimism som infinner sig när vi står inför något nytt.
Vi inbillar oss att vi kommer att kunna vara en betydligt bättre version av oss själva inför nyår, när vi flyttar till ett nytt hem, när vi återvänder till jobbet efter sommarsemestern.
Därför är vi mer benägna att reflektera över våra egna brister och ställa upp optimistiska mål just vid dessa tillfällen.
Jag tycker inte att man behöver skämmas över att man, precis som många andra, känner en optimistisk vilja att förnya sig själv nu och då.
Jag tror att det är väldigt nyttigt att reflektera över vad man är nöjd med i sin nuvarande livsstil, och vad man vill förändra.
Även om man bara lyckas träna, sluta röka eller dricka, äta mer grönsaker, läsa fler böcker, minska sin skärmtid eller spara pengar någon månad här och där, tror jag att det är något man mår bra av i alla fall.
Och om man en gång lyckas komma igång ens lite med en ny vana är det större chans att lyckas lite längre nästa gång.
I år är mitt nyårslöfte att skriva varje kväll och läsa fler böcker än förut. Eventuellt lyckas det inte hela året, men det tänker jag inte skämmas för.
I stället tänker jag glädjas åt allt det jag lyckas skriva och läsa i början av året när nystartseffekten ger mig en optimistisk bild av att allt är möjligt.