Nya spelregler på arbetsmarknaden kan vara bra för nya företag

Statsrådet publicerade det nya regeringsprogrammet under midsommarveckan efter relativt långa förhandlingar drivna av regeringsbildaren Petteri Orpo.

Regeringsprogrammet innehåller många intressanta punkter, men då arbetsrätt är ett av mina fokusområden fästes min uppmärksamhet vid de planerade förändringarna gällande arbetslivet.

Regeringsplanen innehåller flera förändringstankar om samspelet mellan arbetsmarknadsaktörerna med syftet att göra marknaden smidigare och flexiblare. Dessa gäller bland annat användningen av så kallade lokala avtal samt spelregler vid arbetskonflikter.

För undertecknad, som utöver advokat också är företagare, och antagligen andra företagare i Finland, kan förändringarna vars syfte är att undanröja hinder för sysselsättning vara mer intressanta.

Små företag finner sig ofta i ett skede var det för tillfället verkar som om verksamheten skulle vara på ett spår som skulle möjliggöra anställning av en eller flera nya arbetstagare. Eftersom speciellt anställningen av de första arbetstagarna utgör ett förhållandevis stort tillägg på kostnadssidan i företagets budget och eftersom det alltid är åtminstone i viss mån osäkert om flytet håller i kan en ny anställning ofta kännas som en stor risk.

Riskkänslan följer i praktiken från att arbetslagstiftningen idag inte innehåller direkta verktyg för att kontrollera denna risk. Om det visar sig att företagets verksamhet inte senare trots förväntningarna kan täcka lönekostnaden eller det visar sig att anställningen annars inte var ändamålsenlig från ett affärsperspektiv har företaget egentligen inga andra möjligheter än att alternativt avsluta arbetsförhållandet på prövotiden eller på ekonomiska eller produktionsrelaterade grunder.

Varken syftet med en prövotidsuppsägning eller en uppsägning på ekonomiska eller produktionsrelaterade grunder är att möjliggöra en uppsägning i situationer var det visar sig att anställningen trots förväntningarna gällande utvecklingen av företagets verksamhet inte är hållbar.

Enligt regeringsprogrammet skulle arbetsavtalslagen förändras så att arbetsavtal för viss tid inte längre skulle kräva en specifik orsak (till exempel säsongsarbete) utan det skulle vara tillräckligt att parterna har avtalat om en viss tid som inte överstiger ett år.

Denna förändring skulle minska tröskeln för nyanställning, eftersom företag konkret kan kalkylera den ekonomiska risken som anställningen innebär. Likaså torde detta främja öppenheten mellan arbetsgivaren och arbetstagaren gällande arbetet och dess förutsättningar.

Om företagets verksamhet tillåter detta och förhållandet annars fungerat torde de flesta företag sedan välja att fortsätta arbetsförhållandet. Lagstiftningen skulle också justeras så att förändringen inte ökar på ogrundad användning av efterföljande avtal för viss tid.

Enligt regeringsplanen skulle kraven på uppsägning på personliga grunder också justeras så att det inte längre skulle krävas sakliga och vägande grunder utan sakliga grunder skulle vara tillräckliga för en uppsägning. Exempelvis diskriminering utgör en osaklig grund för uppsägning. I Sverige där motsvarande förändring gjorts tidigare har kraven för uppsägning i rättspraxis dock inte förändrats.

Personligen tror och hoppas jag att främst möjligheten att i start-up-skedet använda tidsbundna arbetsavtal kommer att främja företags sysselsättningsmöjligheter, eftersom den tillåter företag som är i valet och kvalet med att anställa att kontrollera den risk som en anställning eventuellt uppfattas utgöra.