Nu lockar krigshistoria till Hangö – i bunkern Irma 302 kan man återuppleva den över 80-åriga Harparskogslinjen

Krigshistoriska föreningen tog över Frontmuséet i Lappvik i Hangö 2016.

Tiden var av allt att döma rätt. Sedan firandet av Finlands självständighet året därpå och fjolårets 80-årsjubileum för Fortsättningskriget och striderna vid Hangöfronten, tycks intresset för krigshistoria ha tilltagit.

Dokumentärfilmen "Harparskoglinjen – Västfronten mot Sovjet" och den senaste utvecklingen i världen har också gjort vår egen historia mer aktuell än någonsin.

Det intygar Jörgen Engroos , pensionerad officerare och museichef på Frontmuséet.

– Det har varit rusning här. I fjol hade vi drygt 10 000 besökare. I år siktar vi på 14 000 besökare och vi ser ut att uppnå det.

Ett av Frontmuséets stora dragplåster är den restaurerade bunkern Irma 302. Bunkern är en av totalt 45 bunkrar på Harparskogslinjen och en av sju i motsvarande utförande.

Harparskogslinjen är en del av Salpalinjen och byggdes för att förhindra ett anfall från den sovjetiska militärbasen i Hangö.

Irma är en betongkorsu, i motsats till nedgrävda korsun med stock- och brädstomme. Betongbunkrarna på Hangöfronten har 2,5 meter tjocka väggar och tak.

Mycket av lösöret är original

Engroos har ansvarat för restaureringen av bunkern som genomfördes under hösten och vintern 2016–2017.

Mycket av lösöret i bunkern är original och det finns till och med apparatur som fungerar, bland annat den manuella luftkonditioneringsanläggningen, vattenpumpen och vedspisen.

Britsarna för 20 man (16 var inkvarterade här under kriget) är så gott som intakta, bara enstaka bräder har bytts ut på grund av den översvämning som mötte Engroos när restaureringen skulle påbörjas.

Med hjälp av fotografier

Man har inrett bunkern utgående från Försvarsmaktens fotografier. Inredningen är med andra ord mycket autentisk. Bunkern är också försedd med en 45 millimeters pansarvärnskanon och ett maskingevär.

Man kan bekanta sig med Irma och sex andra bunkrar av samma typ på de populära bunkervandringarna som Frontmuséet arrangerar med Engroos i spetsen. På bunkervandringen besöker man sju av de totalt 45 bunkrarna på den 40 kilometer långa Harparskogslinjen. Den guidade vandringen som är cirka tre kilometer lång, tar cirka tre timmar ger också en bild av terrängen och pansarhindren.

Pansarhindren i sig är ett imponerande verk. Över hela Hangö udd sträcker sig ett 5 kilometer långt bälte med tre spetsiga manshöga stenblock på rad, en meter nedsänkta i marken alternativt fästa med järn och betong i bergen. Man har uppskattat mängden block till cirka 12 000.

– Ett stenblock väger cirka 3,5 ton. Den tidens lastbilar kunde frakta ett block åt gången. Till hjälp byggde man en smalspårig järnväg längsmed vilken blocken transporterades, berättar Engroos.

Imponerande verk

Ritningarna för Harparskogslinjen levererades den 5 maj och 1940 och den 25 juni 1941 bröt Fortsättningskriget ut.

– På 13 månader byggde man 45 bunkrar och pansarhinder. Det var ett enormt jobb med tanke på den tid och de redskap man hade till sitt förfogande. En sådan här försvarslinje har en avskräckande effekt – den förhindrar tanken på att ta sig igenom och man vet att Sovjet hade planer på att anfalla Helsingfors. Utan den här linjen hade historieböckerna sett annorlunda ut, säger Engroos.

– Det inger en viss trygghetskänsla om man tänker på att en så här imponerande grund lades redan för 80 år sedan och att Försvarsmakten sedan dess fortsatt att utveckla verksamheten och utbildat sina mannar vidare, säger han.

Frontmuséets tidtabeller

Under sommaren kommer Frontmuséet också att ordna guidade båtturer i Hästöarkipelagen, det vill säga den östra delen av Hangöfronten.

– De hårdaste striderna utspelade sig i skärgården där Bengtskär är det kanske kändaste slaget, motiverar Engroos.

Med båt får man följa i det ryska anfallets spår till de finska ställningarna. Man går i land där sovjettrupperna landsteg och ser var de finländska ställningarna fanns och var striderna utkämpades. Turen avslutas vid ett minnesmärke över striderna som har rests på Hästö.