Nu gäller det att börja tänka strategiskt – hur ska arbete organiseras?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Under pandemin flyttade kontorsarbetare nästan över en natt till distansjobb. Det var inte en väl avvägd strategi utan en övergång som skedde av tvång.
Det förde med sig flera fördelar speciellt i storstadsområden.
Mindre tid i pendeltrafiken skapade en mer balanserad vardag för många. Längre behövde man inte använda flera timmar om dagen för att pendla till kontoret och tillbaka. Vi fick ändå våra arbetsuppgifter utförda.
Det finns forskning som tyder på att hybridarbete – där vi jobbar delvis på jobbet och delvis på distans – har en positiv inverkan på arbetsengagemang och -glädje.
Dessutom har distansarbete och hybridarbete fördelar för arbetsgivaren.
När vi jobbar i våra kalsonger vid köksbordet har arbetsgivaren en möjlighet för betydliga inbesparingar i hyror och dylika avgifter när lokalbehoven blir mindre. Distans- och hybridarbete verkar vara en vinn-vinnsituation för arbetstagaren och -givaren.
Där forskning visar att vi kan utföra uppgifter lika bra på distans som på kontoret har andra avigsidor med distansarbete uppdagats.
De visar genom att analysera miljoner patent och forskningsartiklar att sannolikheten för banbrytande uppfinningar är osannolikare för team som samarbetar på distans.
I en undersökning publicerad i den prestigefyllda tidskriften Nature visar forskarna Lin, Frey och Wu att trots den ofantliga mängden med tillgängliga idéer och vetenskapare har det blivit svårare att skapa banbrytande idéer.
De visar, genom att analysera miljoner patent och forskningsartiklar, att sannolikheten för banbrytande uppfinningar är osannolikare för team som samarbetar på distans.
En annan undersökning i samma prestigefyllda journal visar att det inte är kvantiteten av idéer som är problemet.
Det är kvaliteten på idéerna som lider av distansarbete.
Vi kommer helt enkelt inte på så bra idéer när vi sitter i våra egna små vrår och tänker våra egna små tankar.
Hemma har vi inga kolleger som vi kan reflektera med och då blir våra idéer isolerade och mindre utvecklade då de saknar ett större sammanhang som en fysisk tillvaro naturligt skapar genom spontana diskussioner och iakttagelser.
Trots allt började samarbetet kring teknologin som låg som grund för coronavaccinet ur ett spontant möte mellan nobelpristagarna Karikò och Weissman vid fakultetens kopieringsmaskin.
Trots att jag är långt från att vinna Nobelpris känner jag igen detta i mitt eget arbete.
Många idéer som jag arbetat med har inte kommit till mig genom att sitta i enrum, utan genom att träffa människor, diskutera med dem och därefter koppla ihop relevanta perspektiv och iakttagelser.
Så föddes även temat för denna kolumn – på en bilresa hem från ett möte i en läkemedelsfabrik där vi diskuterade logistikrelaterade grejer.
Distansarbete är en organisatorisk nyhet jämfört med att organisera arbete på samma fysiska plats, som vi gjort sedan mänsklighetens begynnelse.
Att tvinga alla tillbaka till kontoret är heller knappast klokt.
Däremot måste vi hitta nya sätt att organisera arbete så att människor möter varandra regelbundet bortom de formella Teams- eller Zoommötena.
Här har man fått lovande resultat av väl organiserat hybridarbete – så att människor är samtidigt på arbetsplatsen, inte turvis.
Det är nu upp till varje arbetsgivare att tänka strategiskt. Det gäller att hitta en balans mellan fördelarna av distansarbete och behovet att utveckla och skapa innovation, som är sannolikare när vi delar ett fysiskt utrymme.
Här kan du läsa fler kolumner av Johnny Långstedt.