Nu får elever i Senegal talböcker
Över en halv miljon av Senegals över 14 miljoner invånare beräknas vara synskadade. Över hälften av de vuxna var analfabeter år 2015.
Skolsystemet har saknat talböcker och det är omöjligt för personer med synskador att läsa självständigt.
Det här ville Nagubon Gunilla Löfman och senegalesen Moussa Thiare få ett slut på. Och nu, efter år av lobbande och diskussioner, ska problemet åtgärdas.
– Det känns fint, säger de.
Både Löfman och Thiare har synskador. De träffades på världsblindunionens kongress i Bangkok år 2012 och blev goda vänner. Löfman har besökt Senegal flera gånger sedan dess och Thiare har besökt Finland två gånger.
Kampen för talböcker till Senegals skolor har pågått sedan 2013 och i februari i år kom det goda besked från myndigheterna i landet.
Produktionen av talböcker på nätet för elever upp till universitetsnivå inleds troligen nästa år.
Thiare ansvarar för handikappsfrågor och samhällsservice vid universitetet i Dakar. Han är också generalsekreterare för organisationen för personer med synskador i Senegal och representerar personer med synskador i den nationella kommittén som ska reformera utbildningssystemet i Senegal.
Han är också koordinator för Afrikanska blindunionens projekt vars mål är att få länder i Afrika att ratificera och genomföra Marrakechföredraget.
Syftet är att anpassade versioner av böcker och syntolkning för personer med synskador och för personer med lässvårigheter ska få spridas, utan tillstånd, mellan olika länder, förklarar han.
– Det gäller inte bara personer med synskador utan kan också gälla till exempel personer som saknar händer. De ska också få läsa. Alla borde få redskap för utbildning, säger han.
Thiare och Löfman har ägnat mycket tid åt att diskutera med skolor, universitet och myndigheter men även med potentiella finansiärer – och med författare.
– Vi har förklarat vad projektet handlar om och vad som är målet med det. Författare och bokdistributörer måste förstå att det är viktigt att deras böcker också kan spridas på nätet, det gör dem mer lättillgängliga.
Thiare har också besökt och bekantat sig med organisationer i Finland.
Löfman har varit ordförande för föreningen Finlands svenska synskadade (FSS), medlem i europeiska blindunionens grupp för kvinnor, ordförande för Åbolands synskadade och är en av grundarna till Samarbetsförbundet kring funktionshinder.
Hon drabbades av sin synskada för tiotals år sedan och blev tvungen att stänga sin bokföringsbyrå i Nagu på grund av skadan. Sedan dess har hon ägnat sig åt att kämpa för de här frågorna.
I dagarna ska både Löfman och Thiare besöka Helsingfors och besöka olika organisationer med koppling till synskade- och handikappsfrågor.
– Vi träffar dem och försöker komma fram till lösningar på olika problem, säger Löfman.
Senegal och Marrakechfördraget
Senegal ligger i Västafrika. Gränsar till Gambia, Guinea, Guinea-Bissau, Mali och Mauretanien.
Har över 14 miljoner invånare. Huvudstad: Dakar. Officiellt språk är franska, andra språk är bland annat wolof, pulaar, jola och mandinka.
Marrakechfördraget innebär att anpassade versioner av böcker och syntolkning för personer med synskador och för personer med lässvårigheter ska få spridas, utan tillstånd, mellan olika länder.
Det kan röra sig om talböcker, punktskriftsböcker eller syntolkningar.
Fördraget gäller i 25 länder. Det gäller i bland annat flera afrikanska och sydamerikanska länder samt i Canada. Världsblindunionen, WBU, har drivit frågan länge.
Inom EU har det funnits delade meningar om avtalet ska ratificeras av varje enskilt land eller av unionen. Frågan ligger nu hos EU-domstolen. Ett förhandsbesked tyder på att det är EU som ska ratificera. I så fall skulle fördraget gälla i hela EU.
Hur går det till? Om exempelvis en bok läses in i Spanien och någon i Finland vill låna den skulle antingen låntagaren själv eller ett finskt bibliotek kunna låna boken från Spanien. Ett franskt talboksbibliotek skulle kunna exportera böcker till Senegal. I dagsläget krävs tillstånd och avtal med upphovsrättsinnehavaren.
Källa: Synskadades riksförund