Reportage

Nu drar borgmästaren i Åbo på sig yllesockorna och öppnar konfektasken – så här firar Minna Arve jul

För Åbos borgmästares hektiska liv innebär julafton en välbehövlig paus. Då hittas Minna Arve hopkurad hemma på soffan, med yllesockor på fötterna, en varm kopp glögg och en ny bok i handen.

Så här avslutas Arves julafton, efter en minst lika idyllisk början. Låt oss backa tiden.

Julpynt. Är det något du sysslar med?

– Jag är vanligtvis inte någon pyntmänniska, men älskar julpynt. Det är inte så viktigt exakt hur det ser ut, det är mer känslan som räknas. Min familj har en liten julvärld som ska fram varje år, och så får flickorna årligen köpa var sin ny boll att hänga upp i julgranen.

Julgranen är alltid äkta hemma hos Arve och den pyntas veckan innan julafton. Ansvarsfördelningen vid julgranspyntningen är tydlig.

– Min man får alltid uppgiften att koppla stjärnan och ljusen, så sköter jag och flickorna resten.

Efter att dekorationerna och julgranen är på plats är det bara att invänta julen.

Du vaknar på julaftonsmorgon. Vad gör du sedan?

– Jag vaknar i min egen säng, tillsammans med min man. Vi firar traditionellt jul hemma, tillsammans med våra två döttrar.

Efter en lugn morgon innebär det risgrynsgröt för hela familjen. Det här är en tradition Arve har varit ivrig att introducera, men som döttrarna har förhållit sig mera kritiskt till.

– Men i år har flickorna låtit sig övertalas, så risgrynsgröt blir det absolut.

Efter gröten bär det av in till stan där hela familjen strosar runt i Saluhallen på jakt efter den sista fisken till julbordet och en god kopp kaffe.

– Det här har länge varit en tradition för oss. Jag älskar den lugna atmosfären och den härliga känslan som Saluhallen utstrålar på julaftons morgon.

Jag älskar fisken på julbordet, men det finns en sort jag inte rör.

Efter Saluhallen är det dags för nästa tradition, nämligen julfreden som utlyses på Gamla Stortorget. Här skulle borgmästaren hittas mitt i folkhavet, ifall publik hade tillåtits närvara i år.

– Jag har inte någon egen plats på julfreden, nej, svarar Arve skrattande på frågan om borgmästaren får något speciellt bemötande på den årliga julfreden.

Men en helt vanlig julfred är det ändå inte för borgmästarens del. Efteråt innebär det nämligen en kaffestund med samtliga aktörer som på ett eller annat sätt har deltagit i arrangemanget av julfreden.

Efter kaffestunden bär det av hemåt igen. Någon tid för vare sig julkyrka eller -bastu finns inte i Arves jul.

Här är fokus på förberedelser inför eftermiddagens julfirande tillsammans med familjen.

– För mig är det viktigaste med julen att man hinner umgås med sina nära och kära i en lugn atmosfär.

På Arves julafton utgörs dessa nära och kära, förutom av den egna familjen, också av hennes föräldrar samt brodern och hans familj.

Intresset för matlagning läggs därför åt sidan på julafton och maten som serveras är i huvudsak färdiggjord av lokala näringsidkare, ofta köpt i Saluhallen.

Vad består julmaten av? Vad finns alltid på ditt julbord?

– Jag älskar fisk, så det finns alltid flera olika fiskrätter på julbordet. Jag brinner lite extra för mammas hemlagade laxmousse, medan sill är den enda fiskrätten jag inte rör.

Förutom fisk är även hemlagad skärgårdslimpa, potatis- och kålrotslåda samt köttbullar för barnen maträtter som alltid finns på bordet.

– Och julskinkan då, såklart. Men det är nog en maträtt som smakar gott bara under julen. Efter annandag jul ser man inte mig äta den.

I övrigt åker Arves jul traditionellt ut på tjugondag Knut.

Men än är vi inte där. Först är det dags för barnens höjdpunkt, nämligen besök av julgubben och julklappsöppning.

Är du en person som skaffar julklapparna månader på förhand eller i sista stund?

– Jag brukade vara en person som alltid var ute i sista minuten då de kom till att köpa julklappar. Men nu, i och med barnen, har jag varit tvungen att tänka om.

Arve berättar skrattande att hon flera gånger med nöd och näppe har undgått en situation där flickornas viktigaste julklappar inte hann med i julgubbens säck.

– Men som tur är har en riktig katastrof ännu aldrig skett och nu har jag lärt mig att vara ute i god tid.

Jag är otroligt svag för choklad, och hoppas i smyg på att få en konfektask av julgubben.

De vuxna har sinsemellan kommit överens om att inte köpa julklappar till varandra, och därför har Arve inte själv några julklappsönskemål för i år.

Men en liten julklapp hoppas hon ändå på.

– Jag köper varje år en ny bok till mig själv i julklapp. Och så hoppas jag alltid i smyg att julgubben ska ha med sig en liten chokladask åt mig.

Och så har vi nått julaftonskvällen. Arve myser i soffan tillsammans med sin nya bok och chokladask, kanske med en kopp glögg i handen. Men det är inte vilken chokladask som helst -- hon har en klar favorit.

– Jag är otroligt svag för den mest traditionella konfektasken av dem alla -- Pandas Joulupöydän konvehteja.

Medan de toffefyllda chokladkonfekterna får Arve på fall alla dagar i veckan är det finska julgodisets andra stora delikatess, Gröna kulor, något som hon håller sig långt ifrån.

Efter en lugn julaftonskväll fortsätter julfirandet i mellandagarna. Då åker familjen Arve runt och hälsar på den övriga släkten, och njuter av några lugna dagar fram tills att vardagens hektiska tempo åter kickar igång.