Nu är det dags att prata öppet om könspolitik

Regeringen avstår men vilken regering? En regering som konsistent höll ett manligt ansikte. Först hade vi SSS – Sipilä, Stubb och Soini som framträdde alltid när regeringen hade något att meddela. Sen blev det Sipilä, Orpo och Terho. Och som sist, i februari kom regeringen ut med ett invandrarpolitiskt program som Mykkänen, Kurvinen och Elo budbärare.

Det är inte bara att alla de här trojkorna har bestått av män utan att också politiken har missgynnat kvinnor. Kiky-avtalet ledde till att kvinnoyrken på den offentliga sektorn förlorade sina semesterpremier, kvinnor som har lägre lön och pensioner än män lider av nedskärningarna i tjänsterna. Även de invandrarpolitiska åtgärder som syftar till att skydda finska flickor gör det svårare för invandrarkvinnor att integrera sig och få finsk medborgarskap.

Av ministrarna i den avgående regeringen var 35 procent kvinnor. Män hade alla tyngre portföljerna. I regeringens utskott sitter som regel bara en kvinna bland fyra till sju män. Bara regeringens EU-utskott har två kvinnor bland elva män. Så har det varit på 2010-talet över trettio år efter jämställdhetslagen trädde i kraft och alla kommunerna har lärt sig att utfylla sina utskott med minst 40 procent av båda kön!

I dag har alla partier kompetenta kvinnor som vice ordförande, som riksdagsmedlemmar, som riksdagsvalkandidater och även som ordförande, liksom svenska folkpartiet. Men vad kommer vi se i valdebatterna? Ju, vi kommer att se Juha, Antti, Petteri och Pekka.

Vad borde göras? Vi måste kräva att media ställer frågor till de kvinnliga partiordförandena som vi har. Media måste ge utrymme också till kvinnliga vice ordföranden och kandidater. Men det viktigaste är att nästa regering måste ha lika många manliga och kvinnliga ministrar, och inte bara i antalet men också när det gäller centrala poster så som statsminister, finansminister och utrikesminister.

Johanna Niemi

Minna Canth akademiprofessor, juridik

Turun yliopisto

Riksdagsvalskandidat, De Gröna