Norskt luftslott i Ingå – i Hanhikivi yr nu snön över ett öde jätteområde med infrastruktur, kontorsbyggnader och bostäder

Ingåinvesteringen. Ett par raska norska gutter som saknar både pengar och kunskap går ut i media med jätterubriker om att de bygger en ny fabrik i Ingå för grönt stål som startar år 2026. Denna tidtabell tyder på inkompetens vad beträffar modernt fabriksbyggande.

Vätgasbaserad stålproduktion utreds förvisso av seriösa företag som SSAB där förefintliga stålverk kan tänkas konvertera till vätgas inom de närmaste tio (!) åren.

Man ersätter kolet vid reduktionen av syre i malmen (bildar koldioxid) med vätgas (bildar vatten). Avgörande är tillgången på elektricitet från vindkraftverk eftersom vätgasproduktionen kräver enorma mängder elektricitet.

Fördelen är att man kan göra vätgas då det blåser bra, men använda den från cisterner hela tiden.

För att från grunden bygga ett splitternytt stålverk som sysselsätter 1 200 personer måste först ett enormt planeringsarbete utföras, därefter först kan man göra giltiga investeringskalkyler för att se vad allt kommer att kosta, och givetvis lönsamhetskalkyler.

Bilindustrin använder hundratals olika stålkvaliteter och numera mycket kompositmaterial och aluminium.

Det måste finnas ett kompetent projektansvarigt företag och många konsultbyråer måste inkopplas.

Sedan kommer byggnadsplanering, processplanering och i samband med denna alla tillståndsfrågor och givetvis finansiering. I detta skede kan man ännu stoppa hela projektet om det visar sig olönsamt. (jfr kinesiska Kaidi, finländsk ledare Carl Haglund, som skulle göra grön bensin, och minns någon ännu Elon Musks Hyperloop som gav stora rubriker?).

För det egentliga byggarbetet måste avtal skrivas med hundratals underleverantörer, flera tusen arbetare måste skaffas någonstansifrån och placeras i Ingå och det måste byggas bostäder åt dem. Då Olkiluoto 3 byggdes var majoriteten av arbetarna utlänningar, många från Polen.

Dessutom måste ju alla nya vindkraftverk byggas.

Rätt långt kom man med Fennovoima ända tills det tog slut. I Hanhikivi yr nu snön över ett öde jätteområde med infrastruktur, kontorsbyggnader och bostäder.

Man kunde väl möta gutternas unga idealism med ett vänligt leende, om inte risken skulle vara stor att skattebetalarna igen engageras som finansiärer av ett planeringsarbete som rinner ut i sanden.

Business Finlands representant i tevenyheterna och många politiker sprudlar av iver inför projektet och dessa har oroväckande tillgång till skattebetalarnas plånbok.

Jarl Ahlbeck Teknologie doktor (f.d. konsultingenjör)