Noll utsläpp. Inga pengar åt Putin. Framtiden är här.

Klockan är 13.05 och torgstenarna i Göppingen dallrar av middagshettan. Kontrasten mot svalkan i tåget från Stuttgart är betydande. Redan svettig stegar jag över stenbeläggningen mot den mustaschprydde mannen i sextioårsåldern. Han sträcker ut handen och jag tar den.

Vi utbyter hälsningsfraser. Min tyska är rostig och knackig. Handslaget känns ovant efter coronaåren. Jag spanar efter bilen.

Där står den. Stålgrå och blankpolerad i det hårda dagsljuset. En svettdroppe ilar ner längs ryggraden. Bilens kameror följer oss när vi nalkas. Jag tar fram min checklista och anstränger mig för att hitta orden.

Omkring en timme senare är listan avbockad. Allt verkar vara i skick. Jag knappar in siffror i nätbanken. Överföringen från misslyckas. Summan är för stor.

Jag byter bank. Nu försvinner pengarna från kontot. Jag blir 48.700 euro fattigare. En summa det tagit mig många år att spara ihop till. Eugen ringer till sin fru och frågar om pengarna syns på kontot. Icke.

Konstigt. Reserveringsbetalningen på 300 euro kom fram direkt. Vi har SEPA och det är 2022. Vad händer? Jag börjar ana oråd. Har jag blivit lurad?

En timme senare sitter vi på parkeringsplatsen utanför Kaufland. Bilen sörplar gratis el. Vi laddar batteriet medan vi väntar på pengarna. Eugen har berättat för mig att hans far hette Johan, liksom jag, och att hans födelsedag var den 13.6. Vilket är dagens datum.

Antingen är tysken en mycket sofistikerad bedragare, eller också är det en intressant och kanske meningsfull slump. Pausmusik kliar i mitt öra. Jag köar till bankens kundtjänst. Den tidiga väckningen, klockan tre lokal tid, tynger min tankeförmåga. Enligt planen borde jag som bäst fästa exportplåtarna på bilen – men icke.

År 2013 rusade Teslas aktie från sex dollar till trettiosex dollar, vilket fick mig intresserad av bolaget. Sedan dess har jag följt utvecklingen av elbilar. 2014 såg jag för första gången en Tesla Model S i Stockholm. Sedan dess har jag velat ha en.

Idag ligger aktien på omkring 700 dollar efter att ha toppat på mer än 1 200. Men framför allt har hela bilindustrin vänt. Model S, X, 3 och Y, har gjort elbilen sexig. S-3-X-Y.

Antalet elbilsmodeller från andra tillverkare har exploderat. Volkswagen har öronmärkt 73 miljarder till elbilar. Toyota investerar 35 miljarder. Laddningsställen dyker upp som svampar efter höstregn. I köpcentret Redi finns 300 laddplatser.

Äntligen får jag besked. Pengarna har fastnat på vägen. De kommer först imorgon. Någon mera exakt tidpunkt kan banken inte ge mig.

Jag står inför att skiljas från bilen, tills följande dag – förutsatt att säljaren har rent mjöl i påsen. Eugen checkar in mig på ett gemytligt familjehotell med sitt eget id. Han förstår hur jag känner. Själv har han inte ens låtit mig ta ratten, utan provkörningen utfördes av honom.

Trots osäkerheten sover jag som ett barn i det fridfulla hotellet. Jag käkar en mäktig frukost och planerar hemresan. Eugen fick min tillit.

Är han en bedragare får jag helt enkelt handskas med det senare. Han ringer och berättar att pengarna kommit. Frun jobbar på kommunen och har redan fixat pappersjobbet. Det är bara att hämta exportplåtarna.

En stund senare trycker jag gasen i botten på Autobahn och pressas bakåt i konstlädersätet. Äntligen är mina pengar där min mun varit i åratal. Enligt Finlands klimatpanels kalkylator blir en elbil med inköpspris 51 000 euro som körs 18 000 km om året på femton år billigare än en bensinbil med inköpspris 16 000 euro

Framförallt är den mycket roligare. Jag vågar inte köra hårdare än 200 km/h, och det bara i ett ögonblick. Istället tar jag en lugn marschfart på 130 km/h och knäpper på autopiloten. Noll utsläpp. Inga pengar åt Putin. Framtiden är här.

Johan Franzén