Nej, det här är inte kristen politik!

Sedan regeringsförhandlingarna kom i gång på allvar i somras har jag flera gånger fått frågan av vänner och bekanta: Tycker du att de kristliga för en kristen politik? Kan evangeliernas viktigaste budskap vara att sexuella minoriteter skall motarbetas och mödrar som känner sig tvingade att göra abort få det så svårt som möjligt?

En litet karikerad fråga, visst. Men jag, som sällan är tvärsäker på någonting, har kunnat besvara den utan minsta tvekan. Nej, de kristliga för inte en kristen politik. Inte om man med kristen avser en person eller en organisation som vill efterlikna Jesus.

Jag har läst evangelierna flitigt genom mitt vuxna liv och har tyckt mig se att samkönade par inte sysselsatte Jesus tankar särskilt mycket. Inte hittar jag heller något ställe där Jesus entydigt skulle ha uttryckt en åsikt om abort. Men hans värnande om barnen kan förstås tas som ett indirekt förbud mot att avbryta också ett fosters liv.

Men Jesus hade väldigt mycket att säga om hur vi skall behandla de svagaste i samhället, hur vi skall bemöta våra närmaste och hur vi skall förhålla oss till värdsliga egendomar.

Att dela med sig av sitt goda är en kungstanke – läser vi att Jesus sade: Den som har två skjortor skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd skall göra på samma sätt.

I Matteusevangeliet kan vi till exempel läsa att Jesus säger "Om du vill bli fullkomlig, så gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig".

I Lukasavengeliets version: Sälj vad ni äger och ge åt de fattiga. Skaffa er en penningpung som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv kan nå och där ingen mal förstör. Ty där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara.

Tydligare kan väl en uppmaning inte bli.

I Matteusevangeliet finns Bergspredikan och i den berättelsen om hur den yttersta domens dag skall bli. Oberoende av om man tolkar den symboliskt eller alldeles konkret är det handfasta och klara direktiv här. Jesus säger åt dem som skall få gå in i sin Herres glädje:

"Kom, ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse. Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig. Då kommer de rättfärdiga att fråga: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig? Kungen skall svara dem: Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig."

Så en politik som gör livet svårare för fattiga, hemlösa, sjuka och svaga, medan de som har mycket får mer, är nog ingen kristen politik.

Jesus "order" är svåra att följa och helt lyckas väl ingen människa och inget samhälle med att följa dem. Men att inte ens försöka – det är synd.

(Luk 3:11, Matt 19:21, Luk 12:33, Matt 25:34-40)