Nato-omröstningen gjorde slut på finlandiseringens tid
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Denna vecka röstade vi i riksdagen med rösterna 188–8 för en ansökan om medlemskap i Nato; en stark röstövervikt.
Beslutet fattades för att maximera säkerheten; för att trygga värden som är viktiga för finländarna och för oss, som demokrati och jämställdhet.
I och med detta beslut stärker vi samtidigt vår ställning och vårt samarbete med västländerna och i synnerhet med de övriga nordiska länderna. Vi har skäl att i alla sammanhang göra allt vi kan för jämlikhet och för en demokratisk utveckling.
Det är uttryckligen jämlikhet och demokrati som är de effektivaste medlen för att bygga stabilitet och en bestående fred. De skapar en civiliserad stat och möjliggör välfärd.
Också om det i första hand är för säkerhetens skull som vi ansluter oss till Nato får avgörandet också andra positiva följder.
Natomedlemskapet avvärjer den så kallade landrisken och främjar världens föreställning om Finland som ett land där det lönar sig att investera.
Anmärkningsvärt är inte bara den historiska omröstningens slutresultat utan också det sätt på vilket beslutet kom till stånd. Finland och finländarna kan vara stolta över den parlamentariska processen.
Också språket som kom till användning i debatten som föregick Natobeslutet är värt att uppmärksammas.
Hittills har man i Finland inte vågat tala om saker vid deras rätta namn. Alltför länge har den offentliga debatten och beslutsprocessen styrts av rädsla.
Denna vår har man emellertid talat klarspråk om Ryssland och alla har visat sig besitta den beslutsförmåga som krävdes. Finlandiseringens tid är äntligen förbi.
Omedelbart efter omröstningen i riksdagen skickades själva ansökningen till Natos högkvarter och därmed inleddes ratificeringsrundan och medlemskapsförhandlingarna. Bägge väntas löpa smidigt eftersom Finland är en önskad medlem och kommer att stärka Nato.
Vi är väl förberedda och grunden för besluten har lagts i förväg.
Vår statsledning har utfört ett gott arbete. Var och en av oss riksdagsledamöter kan också, genom att utnyttja sina egna kontakter, bidra till att ratificeringen säkras i samtliga medlemsländer.
Samtidigt pågår Rysslands anfallskrig fortfarande i Ukraina. Ukrainarna ska alltså också i dag ha vårt tack för att de modigt och med stora uppoffringar försvarar sitt land. Därmed försvarar de det europeiska, oss alla.
Läs fler kolumner av Saara-Sofia Sirénhär