Näringslivets behov av seniorernas kompetenser – "Många sjuttioåringar har hälsa och kondition som femtioåringar på sextiotalet"

Trots alla kriser fungerar det mesta väl i Norden. Mat, läkemedel, energi, transporter och bostäder finns i princip för alla.

Tack vare fred, internationellt samarbete och handel har välståndet ökat för många samhällsgrupper.

Allt är dock inte frid och fröjd.

Vår välfärd är beroende av dynamiska företag och en effektiv offentlig sektor. Tillgången på arbetskraft är en nyckelfråga för bägge.

Traditionellt ses den arbetsföra befolkningen som åldersgruppen 18 till 65 år. Schablonbilden är dock på väg att förändras.

Livslångt lärande ersätter modellen med en grundutbildning, kompletterad med arbetslivserfarenhet. Invandringen ger tillskott i olika åldrar med varierande kunskapsnivåer.

Den ogynnsamma åldersstrukturen påverkar arbetskraftsutbudet. Födelsetalen är för låga och Norden lockar inte experter och yrkeskunniga personer.

När tillskottet av yngre minskar behövs erfarna, välutbildade och aktiva seniorer.

Åldern hindrar inte en kreativ arbetsinsats. Många yrkesutövare behåller skärpa och produktivitet i hög ålder. I Sverige har gruppen aktiva i åldern 65 + ökat med mer än 120 000 personer från år 2005.

Beslut har tagits om höjd pensionsålder, i Danmark till 67 år, i Finland till 65 år, på Island till 67 år (högst till 72 års ålder), i Norge flexibelt mellan 62 och 75 år och i Sverige till 66 respektive 67 år.

Var fjärde pensionär är positiv till att återvända till arbetslivet under en period. Deltidslösningar ger arbetsgivarna möjlighet att komponera sin arbetsstyrka. Seniorer som arbetar vidare är ofta friskare fysiskt och mentalt.

Den kognitiva förmågan försämras inte före en god bit in i sjuttioårsåldern, inte heller arbetsminnet. Kreativiteten mår bra av arbetslivets utmaningar.

Arbetet skapar en social växelverkan, som bidrar till hälsan.

Med preventiv hälsovård och sjukvård är det inte längre nödvändigt med en fast åldersgräns för alla. Många sjuttioåringar har hälsa och kondition som femtioåringar på sextiotalet.

Den avtalade begränsningen av arbetstiden blir ett hinder. Arbetsavtal och motivation kan tillåta oss att arbeta utan en fixerad bortre gräns.

De som inte kan, vill eller orkar ska förstås få en välförtjänt pension.

Finland och i viss mån övriga Norden har varit inriktat på att bekämpa stagnation och slussa ut äldre arbetstagare. Vi har förlitat oss på att unga krafter fyller på.

Nu när bristen på arbetskraft är ett faktum måste vi omvärdera läget. Inom vården och utbildningssektorn behövs varenda hand.

Äldre och erfarna kan fungera som mentorer för nyanställda inom teknologiföretag för en god säkerhetsnivå med bättre produktivitet och effektivitet. Kunskaper i naturvetenskap åldras långsamt.

Många över 65 år har begränsade insikter i digital teknik, men de har använt e-post och datorer i många år.

Teknologin har funnits i femtio år – seniorer med vilja och motivation kan uppdatera sin kompetens. Det är som att reparera en fungerande bil och förlänga den ekonomiska nyttan.

Seniorernas arbetstakt och krafter motsvarar ju inte trettioåringarnas energi och tempo. Erfarenhet och kunskap kan dock kompensera bristerna.

Enligt arbetsgivarna är äldre mer lojala och har en hög jobbnärvaro. Företag och det offentliga tar in chefer i 70-årsåldern – villiga ledare är en bristvara.

Staten behöver bidra till rekryteringen av seniorer, t.ex. genom att reducera socialavgifterna. Många äldre kan arbeta under helger och på obekväma arbetstider, värdefullt för dagens arbetsmarknad. Det sociala kittet stärks när flera generationer möts.

De svenska RUT- och ROT-avdragen för hushållsnära tjänster och renoveringsarbeten fungerar för seniorer mederfarenhet av praktiska arbeten.

Vilken stressad hybridarbetare med småbarn och ständigt plingande mobiler hinner med städning, snöskottning eller att byta golvlister?

Arbetsmarknadsexperterna anser att det krävs reformer i arbetslagstiftningen. Äldre arbetstagare behöver inte ett långvarigt arbetslöshetsskydd eller avsättningar till pensionskapital.

Finland avskaffade nyligen det system som automatiskt skickade in långtidsarbetslösa i pension. Både arbetsgivare och fack anser att vi behöver seniorernas arbetsinsatser.

Lagstiftningen släpar efter, men smarta pensionärer hittar lösningar – som egenföretagare eller i form av Veteranpoolen med tusentals personer på sina listor.

Vad händer om vi inte tar tillvara denna resurs? Finlands befolkning minskar redan under 2050-talet.

Folkförsörjningen haltar, resursbrist uppstår inom vården, i undervisningen och inom industrin.

AI och robotisering kan ersätta en del, men lönsamheten blir svag då färre betalar kostnaden för teknologin.

De sociala kostnaderna blir allt tyngre – prognoserna talar om trettio procent mer då allt färre skall försörja allt fler utanför arbetsmarknaden.

Pensionsavsättningarna är en resurs som kan sparas om seniorer arbetar längre; fler kan ta del av pengarna då pensionskapitalet sätts i arbete.

Vad kan seniorer själva göra? Sålla bort all onödig information från CV:t utom de senaste tio åren.

Det man senast arbetat med behärskar man bäst. Framhåll din flexibilitet och integritet – en senior arbetar för att hen vill och inte som billig arbetskraft.

Men, varken flitiga seniorer, ambitiösa invandrare eller ökande födelsetal kan råda bot på grundproblemen i samhället.

Långsamma beslutsprocesser, ökad skuldsättning och en dysfunktionell arbetsmarknad bildar en giftig cocktail, som skadar våra nationers inre hälsa. Regionala och sociala obalanser leder till ojämlikhet och friktion.

Med upp- och nervända ålderspyramider kan inte en del av befolkningen stå utanför den aktiva arbetsmarknaden.

Alla behöver inkluderas för att den nordiska framgångssagan ska fortsätta.

Det viktigaste vi kan göra är att tänka genom och förändra våra attityder – inte se de grå håren på hjässan utan de grå cellerna på insidan!

Här kan du läsa fler kolumner av Kjell Skoglund.