När skärgården tystnar
ÅU berättade i går att ett Kasnäsföretag växer så det knakar. Det är mera än välkommet att enskilda företag växer, anställer och utvecklas i skärgården. Tyvärr verkar det här ändå vara mera undantag än regel. Skärgården verkar ha delats in i två årstider, sommarveckorna och resten av året.
Fenomenet med att skärgården övergått från fyra till två årstider är inte nytt, men det verkar som om skärgårdens två årstider blivit ett bestående tillstånd, mera än ett fenomen.
Varför är exemplet från Kasnäs relevant? Exemplet är relevant för att företagare och företag skapar framtiden. Hur man än försöker, så kan inte staten, kommunerna eller den tredje sektorn märkbart stärka skärgårdens livskraft. Staten upprätthåller kommunikationerna, kommunerna basservicen och den tredje sektorn har aktivitet genom olika föreningar. Det har visat sig att entreprenörskap skapar nya lösningar och ger konkreta resultat.
Också staten har via sitt engagemang i Skärgårdshavets nationalpark tagit ett större ansvar i utvecklingen av skärgården. Örö är det senaste exemplet. Man kan till och med ställa frågan om staten har som målsättning att förvandla delar av nationalparken till nöjespark? Tanken är inte alls tokig, om man genom detta kan skapa större synlighet för skärgården och dess möjligheter.
Det finns flera exempel där man tydligt ser att entreprenörskap ger resultat, även och speciellt i skärgården. Det är svårt att nämna specifika företag vid namn, eftersom listan på företag som visat att det går att bedriva långsiktig företagsverksamhet i skärgården är lång. Flera av dessa är dock utpräglade sommarföretag. Sommarföretag betyder i sin tur sommarjobb, inte jobb året om.
Flera av innehavarna av sommarföretag bor inte i skärgården, de finns på plats under den tid som företaget har öppet. Det här betyder att skärgården inte automatiskt får nya fast bosatta, trots att nya företag startar. Tröskeln att bosätta sig i skärgården är hög. De flesta människorna behöver ett jobb och jobben koncentreras allt mera till större orter.
Det finns många orter och områden, runt om i världen, som lockar främst säsongsföretag. Det här gäller närmast turistorter. Kan man då dra slutsatsen att skärgården blivit en turistort? Svaret på frågan är mera ja än nej. Skärgården består av en liten fast befolkning, många fritidsboende och en del tillfälliga besökare.
Hur ser man då på läget? Hur vill man att de olika delarna av den unika åboländska skärgården ska utvecklas? Hur ser målsättningarna ut? Vem slår fast målsättningarna? Frågorna är många, men de är nog värda att fundera på. Redan att reda ut vem som är man i detta sammanhang kräver en del.
Under årens lopp har kommunerna och olika aktörer prövat olika koncept och genomfört projekt för att stärka skärgårdens livskraft. Olika projekt, allt från gladare vägskyltar till att locka inflyttare har testats. Var är resultaten? Har man gjort uppföljning och analyserat utfallet? Till den del man kunnat ta del av resultaten, så har de varit blygsamma.
Jippon, underhållning och evenemang behövs, men de vänder inte befolkningsutvecklingen i skärgården. De organisationer som jobbar med utveckling av skärgården, måste också jobba med konkreta åtgärder och markplanering, inte bara jippon och sloganer. Lappland har vuxit via flera stora investeringar, imagen har vuxit upp parallellt. Man kan inte sitta på ett möte och skapa image och tillväxt.
Det är också viktigt att komma ihåg att satsningarna i Lappland har gjorts för att stärka turismen och indirekt fritidsboendet, inte för att få flera fast boende. Norra Finland har tappat befolkning under många årtionden.
Det går att påstå att utan fritidsboende och båtturister skulle skärgården inte ha den service som finns i dag. Satsningarna som medfört tillväxt, har gjorts främst av driftiga företagare. I framtiden kommer företagarnas roll att öka ytterligare, om vård- och landskapsreformen halverar kommunernas omsättning och möjligheter att investera.
Skärgården i Åboland står de kommande åren inför ett vägval. Ska man välja imagen och verkligheten som turistort eller något annat? Vad är i det här fallet något annat?
Karaktäristisktför lokalpolitiken har de senaste åren varit att idealismen, i viss mån i alla fall, har segrat över realismen. Man upprepar mantran som, man ska ha rätt till samma service oberoende av var man bor och satsningar på inflyttning är viktiga. I teorin låter det här ju hur bra som helst, men även skärgården lever i verkligheten, inte i teorin. Resonemanget bygger inte på att skärgården skulle vara mindre viktig än urbana miljöer, utan på att världen fortfarande förändras, att tiden inte har stannat och att ingen kan stanna den.
Det är ett faktum att servicen i dag byggs ut där det finns tillväxt. Den här trenden måste även lokalpolitiken utgå från. Utgår man från realismen, statistiken och verkligheten, kan man lyckas, även i skärgården.