När ska vi prata om allt det våra unga är bra på?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
En snabb googling på nyheter och insändare, eller en titt bland kommentarerna i sociala media, berättar att dagens ungdomar knappt kan något alls.
De kan inte läsa, skriva skrivstil eller laga mat. De kan inte göra kullerbyttor, tvätta kläderna eller klä sig ordentligt.
De kan inte bete sig eller ge tillbaka rätt växel i kassan. De kan inte prata i telefon eller lägga den ifrån sig. De kan inte umgås på rätt sätt.
De kan inte ens plocka bär.
Ja, listan går att göra lång över vad vuxenvärlden anser att de unga inte kan.
För allt var ju bättre förr. Eller?
Enligt Helsingin Sanomat kunde ungdomarna inte plocka bär i augusti 1939 heller. På 1950-talet kunde de inte prata i telefon och på 60-70-talet förundrade man sig över att unga inte längre kunde dansa.
I slutet på 80-talet var man orolig över ungdomens musiksmak och rädd för att hårdrocken skulle leda till hörselskador. På 90-talet påstods unga visa allt mindre intresse för nyheterna, och i insändare frustrerade man sig över hur unga inte längre kunde hitta på saker på egen hand.
År 1990 införde Vasabåtarna åldersgränser för kryssningar eftersom ungdomarna inte kunde bete sig.
Jag var själv i tonåren på 90-talet och firade ofta höstlov i Umeå tillsammans med en busslast andra ungdomar från Österbotten.
Vi åkte Vasabåtarna och hade roligt som bara den. Men säkert tyckte en del att vi var störande. Att vi inte kunde bete oss.
Kanske någon medresenär till och med tänkte tanken att skriva en insändare om dagens ungdom.
Men det blev folk av oss. Folk som intresserar sig för nyheterna, engagerar sig i politiken och tömmer skogarna på bär och svamp. Folk som kan umgås, tala i telefon och tvätta kläderna.
Folk som allt som oftast kan bete sig.
Bara för att vuxna alltid klankat ner på ungdomen, är det ingen naturlag. Vi kan välja att göra annorlunda.
I stället för att påpeka allt de unga gör fel – ur vårt perspektiv – kan vi också välja att lyfta det som de gör bra. För dagens unga är bra på många saker.
De har koll på vad som händer i världen och gör sina röster hörda. De kommunicerar på olika språk med personer på andra sidan jordklotet och har förståelse för olika kulturer.
De är medvetna om miljön och funderar på frågor kring social rättvisa. De har integritet och står upp för det de tror på.
De är ofta skickliga i att navigera i den digitala världen. De är kreativa – på egna sätt – då de skapar musik och redigerar filmer.
De kan sådant som tidigare var omöjligt. Är det då rimligt att kräva att de också ska kunna och göra precis allt vi kunde i deras ålder, på samma nivå?
Varje generation har sina styrkor och svagheter.
Medierapporteringen och den samhälleliga diskussionen tenderar ofta att fokusera på det negativa. Hans Rosling påpekade i sin bok Factfulness att ett stort antal flygplan startar och landar utan problem varje timme, medan vi endast får höra då ett plan kraschar eller något annat exceptionellt händer.
Det är helt enkelt inte möjligt att berätta och rapportera om allt som går bra.
Men för de ungas skull tycker jag att det är vår plikt att försöka vara lite mer nyanserade. Inte minst då vi vet att en stor del av våra unga tyngs av stress, framtidsoro och psykisk ohälsa.
Ungdomen av idag duger, precis som de gjort i alla tidigare generationer. De är – precis som vi var – anpassade till den föränderliga värld de växer upp i.
Här kan du läsa fler intervjuer av Linda Mannila.