”När ord förbjuds handlar det inte om språk, utan om makt och kontroll”
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
När jag för drygt 20 år sedan läste Orwells dystopi ”1984” om den totalitära staten Oceanien förstod jag ärligt talat inte dess storhet.
Den kändes alltför overklig. Så som science fiction förstås ska. Men några begrepp etsade sig ändå fast.
"Storebror ser dig". Slagordet "Krig är fred. Slaveri är frihet. Okunnighet är styrka".
Och det "nyspråk" som skapades genom att begränsa ordförråd och ändra ords betydelse – allt för att förhindra tankar och uttryck som kunde hota regimens makt och kontroll.
Stora samhälleliga händelser, som krig och pandemier, och teknologiska framsteg har genom historien gett upphov till nya begrepp och uttryck.
Under industrialiseringen myntades tekniska termer för nya maskiner och innovationer som blev bestående tillägg i våra ordböcker.
Tekniken påverkar också ords betydelse – att ha en "vän", att "gilla" något eller "blockera" någon har inte alls samma entydiga betydelse som tidigare.
Internet har med sin snabbhet och räckvidd också haft stor inverkan, och nya ord föds kontinuerligt ur digital kultur. "Selfien" är ett praktexempel – det dök upp i våra diskussioner 2002, utsågs till årets nyord 2013 och togs med i Svenska Akademiens ordlista 2015.
Tekniken påverkar också ords betydelse – att ha en "vän", att "gilla" något eller "blockera" någon har inte alls samma entydiga betydelse som tidigare.
Men förändringarna stannar inte vid digitala termer, utan teknikutvecklingen kan också påverka hur vi uttrycker oss.
Stora språkmodeller föredrar till exempel vissa ord över andra, vilket i förlängningen kan leda till mindre språklig variation när allt mer text omkring oss blir AI-genererad.
Ju mer sådan text vi tar del av, desto mer kan utvecklingen komma att påverka ordförråd och uttryckssätt.
Under de senaste veckorna har språk också varit ett återkommande diskussionsämne i forskningsvärlden.
Den amerikanska administrationen har bett bland andra Helsingfors universitet att undvika specifika ord och begrepp i sina stipendieutlysningar.
Jag har hört amerikanska forskare berätta om hur de blivit tilldelade listor på ord – bland annat "genus", "mångfald", "inklusion", "likvärdighet", "LGBTQ" och "klimatförändring" – som de bör undvika för att inte riskera att få sin finansiering indragen.
När ord förbjuds handlar det inte om språk, utan om makt och kontroll.
I en YLE-artikel för några veckor sedan gav jag några kommentarer gällande den nya öppna språkmodellen från kinesiska Deep Seek, som fick en hel del kritik för att vägra svara på frågor som hade med den kinesiska staten att göra.
Jag påpekade då – som så många andra – att tjänster från USA inte heller alltid speglar våra förväntningar och värderingar. Med tanke på den aktuella utvecklingen blir det allt viktigare att komma ihåg.
När ord förbjuds handlar det inte om språk, utan om makt och kontroll.
Genom att förbjuda ord skapar man inte bara ett fattigare språk, utan också en fattigare verklighet, där viktiga perspektiv och diskussioner kvävs.
Det handlar om att diktera vad som får uttryckas och vilka tankar som får tänkas.
Genom att förbjuda ord skapar man inte bara ett fattigare språk, utan också en fattigare verklighet, där viktiga perspektiv och diskussioner kvävs.
I veckan började jag lyssna på ”1984” igen, och nu känns den skrämmande aktuell.
Det som i Orwells dystopi var en fiktiv värld, speglas på ett obehagligt sätt i vår egen tids samhällsdiskussion.
Vad händer när språket inte bara beskriver världen, utan även formar den, styr den och begränsar den?
När ord tystas, riskerar vi inte bara att förlora nyanser och kreativitet, utan också de värderingar som utgör grunden för våra demokratiska ideal – frihet, rättvisa, öppenhet och respekt för olikheter.
Att inskränka språket öppnar dörren för totalitära krafter som bryter ner dessa ideal.
Ett rikt och fritt språk är värt att försvara.
På så sätt försvarar vi inte bara vår förmåga att uttrycka oss, utan även de fundamentala värderingar som definierar vem vi är.
Här kan du läsa fler kolumner av Linda Mannila.