När digitala mötesplatser förlorar sin charm

Har du ett favoritkafé?

Annars får du föreställa dig ett mysigt gömställe i din närhet, känt för sin härliga atmosfär och ett fantastiskt gott kaffe. En plats där du och dina vänner samlas för meningsfulla samtal till doften av nymalda kaffebönor.

Tänk dig nu att grannkvarteren får nys om kaféet. Kunderna blir allt fler och det blir svårt att hitta sittplatser. Ägarna bestämmer sig för att expandera.

För att maximera vinsten ersätts de fina kaffebönorna med billigare alternativ. Fler bord och stolar skyfflas in i samma utrymme. För att locka fler gäster – nu när det finns plats – introducerar man sponsrade neonskyltar och högljudd musik.

Kaféet mister så småningom allt det som tidigare gjorde stället speciellt. Kaffet smakar inte lika gott, atmosfären försvinner, och upplevelsen som tidigare var autentisk är i stället bullrig, instängd och opersonlig.

Ändå vimlar det av kunder.

Skulle du stanna kvar eller försöka hitta ett nytt gömställe?

Det är rätt lätt att välja ett annat kafé. I den digitala världen är det inte alltid så enkelt.

Den process som kaféet ovan gick igenom kan liknas med det som Cory Doctorow, författare, journalist och teknikaktivist, kallar skitifiering (eng. enshittification). Med det avser han hur digitala tjänster och plattformar över tid blir allt mer fokuserade på att göra vinst i stället för att skapa värde.

Ett praktexempel på skitifiering är alla de sociala medieplattformar som ursprungligen skapades för att föra människor närmare varandra, men som över tid i stället prioriterat användarengagemang och reklamintäkter.

Diskussionen ersätts av desinformation, äkta mänskliga kontakter dränks i ett hav av annonser och reklam. Den ursprungliga känslan av gemenskap går förlorad i en ström av vinstmaximering.

Skitifieringen sker enligt Doctorow i tre steg, där slutanvändare, annonsörer och innehållsproducenter blir beroende av teknikjättarnas plattformar.

I början ligger fokus på att skaffa fler användare genom att ge dem det de önskar eller behöver. Sedan skiftar fokus mot företag, som får ökade möjligheter att rikta reklam och dela eget innehåll, vilket försämrar användarnas upplevelse.

När tillräckligt många slutanvändare och företag är fast uppstår en nätverkseffekt, och då "alla är där" kan teknikjättarna ta bort förmåner och själva kamma hem storkovan. Användare får se allt mindre autentiskt innehåll, medan annonsörer och innehållsproducenter tvingas betala mer för att synas.

Det stora problemet med skitifieringen är att vi blir låsta till den plattform vi är på – mormor är ju på Facebook och alla vänner hänger på Snapchat. Ingen tvingar oss att använda tjänsterna, men de personer vi gillar finns där.

Och i dagens läge finns det inget sätt att lämna en plattform för en annan utan att förlora den gemenskap man hör till. De olika systemen pratar inte med varandra.

Är allt loppet kört? Inte nödvändigtvis.

Kanske blir plattformarna till sist så skitifierade att de dör ut och ger utrymme åt nya.

Kanske får initiativ kring öppna standarder och decentraliserade plattformar luft under vingarna.

Vi kan också bidra genom att bli mer kritiska konsumenter. Precis som vi kan söka ett nytt kafé när favoritkaféet förlorat sin charm, kan vi också vara selektiva online och välja plattformar som värderar äkthet över vinst.

Även om det inte är lika lätt att rösta med fötterna på nätet som att bestämma träff på ett nytt kafé, är det kanske just det som behövs för att motarbeta ökad skitifiering.

Som användare har vi makten att rösta med våra musklick och de appar vi väljer att installera.

Härkan du läsa fler kolumner av Linda Mannila.